Nyhetsbrev 4-2013

Korruption på svenska är kommunal?

Frestelsestruktur” är ett begrepp som används av författarna till ESO-rapporten ”Allmän nytta eller egen vinning?”. Hur kommunpolitiker och tjänstemän kan frestas till vänskapstjänster och annat maktmissbruk. De menar att det i första hand tycks vara på lokal nivå som korruption förekommer. I alla fall att det är här som medborgarna tror att korruption existerar. Och bara misstanken är till förfång för demokratin.
 

Bild1
Från vänster ses Richard Öhrvall, IFN och Statistiska Centralbyrån, Lars Heikensten, ordförande ESO och Andreas Bergh, IFN och Lunds universitet.


Tänk om Sverige är som Island, varnar forskaren Andreas Bergh och hänvisar till en ESO-rapport om korruption som han är medförfattare till. Island ansågs i princip korruptionsfritt ända till dess att finanskrisen blottade en rad problem och landet föll på Transparency Internationals korruptionsindex. Ett fall som skedde först efter krisen och som gör att Andreas Bergh är kritisk till vad detta index egentligen mäter. Richard Öhrvall, som även han är medförfattare till rapporten, förklarar att öppenhet och transparens i förvaltning och administration är det bästa receptet mot korruption. 

I ESO-rapporten skriver forskarna att ”det finns goda skäl att misstänka att internationella index inte riktigt förmår fånga upp all korruption (eller alla former av korruption) som kan förekomma i en utvecklad demokrati som Sverige”. De menar vidare att det finns ”goda skäl att tro att korruption i Sverige huvudsakligen äger rum på lokal nivå”. Detta förklaras till stor del med organisationsförändringar som genomförts under de senaste trettio åren. Förändringar som inneburit att gränserna mellan de tre sfärerna byråkrati/förvaltning, ekonomi/marknad och politik/intresserepresentation blivit mindre tydliga.

Vilken har varit den största utmaningen i detta forskningsprojekt?

– Att man inte kan mäta korruption, svarar Andreas Bergh och fortsätter: Inget av det vi ser säger något om underliggande förhållanden. Man kan inte fråga om människor är korrupta och förvänta sig ett ärligt svar. Det gäller istället att ställa indirekta frågor som ”händer det att du erbjuds pengar i utbyte mot ett visst beslut?” Man kan också fråga medborgarna vad de tror.

I studien har korruption definierats bredare än i lagens mening, dvs. inte bara mutor och bedrägeri utan ”maktmissbruk som gynnar en själv och/eller ens närmaste på bekostnad av skattebetalarna”.
 

Bild2
Under seminariet då ESO-rapporten presenterades lyssnar (från vänster) Andreas Bergh, IFN och Lars Heikensten, ESO, till Gunnar Stetler, överåklagare, Riksenheten mot korruption.


Det visar sig att närmare 25 procent av svenskarna tror att politiker är inblandade i korruption och nästan hälften menar att det är vanligt att politiker och tjänstemän missbrukar sin makt/förtroendeställning för att få egna eller fördelar för sina närmaste. Andra undersökningar redovisar lägre siffror men även dessa visar att svenskar jämfört med övriga nordiska medborgare uppfattar att det förekommer korruption i betydligt större utsträckning. Detta trots att alla nordiska länder ligger i topp på de internationella listorna över korruptionsfrihet. 

”Detta är överraskande”, menar forskarna, eftersom det rör sig om länder som vi har mycket gemensamt med rörande traditioner, kultur och institutioner. ”Skillnaden är ett faktum som vi inte finner någon uppenbar förklaring till. Det är från vår horisont anmärkningsvärt att det i det här avseendet tycks finnas något specifikt svenskt även i jämförelse med övriga nordiska länder. Samtidigt ska framhållas att egna erfarenheter av korruption inte är vanligare i Sverige än i de övriga nordiska länderna.”

– Medborgarnas uppfattning är viktig och bör tas på allvar oberoende av hur omfattande korruptionen är, säger Richard Öhrvall när svenskarnas negativa inställning kommer på tal. De negativa effekterna finns dokumenterade i empiriska studier.

Rapportförfattarna menar att korruption har ”en rad negativa återverkningar på det ekonomiska och politiska systemet”. Detta innebär i första hand att konkurrensen snedvrids, att företagens investeringsvilja minskar och att viljan till entreprenörskap sjunker. Dessutom, anser forskarna, hotar korruption rättsstatens legitimitet, sänker förtroendet för viktiga samhällsinstitutioner och minskar tilltron till marknadsekonomiska processer. 

Korruption är också dyrt. I ett hypotetiskt exempel – en jämförelse mellan Island och Sverige där det antas att man i båda länderna har problem med nepotism, vänskapskorruption och förtroendemissbruk – visas att effekterna av korruption kan betyda minst 0,25 procentenheter lägre årlig ekonomisk tillväxttakt, vilket motsvarar 9 miljarder kronor på årsbasis.

Det är framför allt på kommunal nivå som korruption tycks ingå i den politiska vardagen. ”Kommunerna ansvarar för 75 procent av välfärdstjänsterna” påpekar Andreas Bergh:

– En hypotes är att detta beror på organisatoriska förändringar under de senaste 30 åren. 

Faktum är också att korruption förekommer oftare på vissa områden än andra, som till stor del är kommunernas ansvar: I första hand teknisk förvaltning samt plan- och byggfrågor. Inom näringsliv och turism förekommer också korruption. Han pekar på att den kommunala revisionen inte är så kraftfull som den borde vara. De som reviderar står inte sällan allt för nära de som granskas. De kommunala bolagen är dessutom ett ”olyckligt mellanting” mellan ett fungerande bolag och allmännytta. Privatiseringar har dessutom inneburit ökade upphandlingar inom allt fler områden, och upphandling är ett dokumenterat riskområde för korruption. Ytterligare sten på bördan är att Lagen om offentlig upphandling (LOU) är krånglig.

Andreas Bergh och Rickard Öhrvall diskuterar kommunalpolitikers roll och konstaterar att deras ansvar vuxit avsevärt under senare decennier. Samtidigt är få av dessa heltidspolitiker utan förlitar sig på tillgänglig administration. ”De är i ett enormt underläge i förhållande till förvaltningen” konstaterar Andreas Bergh.

Så vad kan makthavarna göra för att säkra ett korruptionsfritt samhälle? Rapportförfattarna föreslår tre konkreta åtgärder: 

  • Kreativt användande av informations- och kommunikationsteknik så att medborgarna enklare kan se var deras skattepengar tar vägen. Detta gäller bland annat upphandling. ”Forskningen har visat att öppenhet och public expenditure tracking har fungerat i länder som är fattigare och mer korrupta än Sverige. Vi menar att Sverige har mycket lite att förlora på att prova något liknande ...”
  • Granska årligen verksamhet och ekonomi i slumpmässigt utvalda kommuner, inklusive kommunala bolag. Granskningen bör även gälla kommunala bolag. ”Arbetet skulle kunna ledas av Ekonomistyrningsverket, Statskontoret eller Riksrevisionen (alternativt av en ny institution).”
  • Skapa en mer oberoende kommunal revision bland annat genom att ta fram en redovisningsstandard för kommunal verksamhet. ”Den kommunala revisionen har under lång tid kritiserats för att vara tandlös, och även om det skett skärpningar i regelverket tycks de senaste årens utveckling snarast ha gått åt fel håll”, skriver rapportförfattarna.

Två ofta förekommande påståenden vederläggs i ESO-rapporten: Inget tyder på att storlek på den offentliga sektorn i sig skapar korruptionsproblem, eller att fler kvinnor i politiken skulle minska korruptionen.

Aktuell forskare

Carl-Magnus Bjuggren

Forskningsområden: Arbetsmarknadsekonomi, familjeföretag och entreprenörskap.

Några av de frågor Carl-Magnus Bjuggren försöker besvara i sin forskning:

  • Hur påverkas företagens produktivitet av anställningsskydd?
  • Hur påverkas löner och anställningstrygghet av familjeägande?

IFN kalendarium

Institutet för Näringslivsforskning, Grevgatan 34 - 2 tr, Box 55665, SE-102 15 Stockholm, Sweden | Tel: +46-(0)8-665 45 00 | info@ifn.se