Aktuellt

Går koldioxidtullar och frihandel att förena?

2019-11-14


Frågan om koldioxidtullar är högaktuell inom EU. När kommissionens ordförande Ursula von der Leyen höll sitt linjetal, lovade hon att presentera en europeisk så kallad green deal under sina första hundra dagar av mandatperioden. EU skulle bli koldioxidneutralt till 2050. IFN-forskaren Henrik Horn skrev i början av hösten en blogg för tankesmedjan Bruegel.
Tillsammans med kollegan André Sapir förklarade han att handel och klimatåtgärder inte nödvändigtvis behöver vara varandras motsatser, men att frågan är komplex. Sedan dess har Henrik Horns text fångats upp av flera medier och han har bland annat intervjuats av Politico och den österrikiska tidningen Kurier. Här svarar han på tre centrala frågor i ämnet:

På vilket sätt kan man säga att koldioxidtullar inte nödvändigtvis behöver underminera det internationella handelssystemet?
– Som WTO-medlem har EU förbundit sig att inte införa handelshinder annat än för vissa specificerade ändamål och situationer. Eftersom CO2-tullar är just unilateralt införda handelshinder, kan de bryta mot WTO-avtalet. Reglerna är dock oklara, och koldioxidtullar har inte prövats rättsligt. Det är därför inte klart att de kan utformas så att de kommer att betraktas som lagliga i händelse av en framtida WTO-tvist, även om ett antal väletablerade jurister anser det.

Men minst lika viktigt är att tullarna uppfattas av övriga WTO-medlemmar som förenliga med andan i avtalet. Jag gissar att med tanke på det fokus som för närvarande finns på klimatproblemet, så skulle WTO-medlemmar i allmänhet kunna förmås acceptera CO2-tullar. Men detta skulle kräva att EU gör betydande egna uppoffringar för att minska klimatpåverkan. Det kommer också att kräva att de uppfattas som rättvisa. Det kommer att vara svårt att utforma tullarna så att de ses så och samtidigt har ordentlig effekt. Exempelvis kan de utvecklingsländer som idag släpper ut mycket koldioxid hävda att det i huvudsak är EU:s och andra industriländers fel att det ackumulerats koldioxid i atmosfären och att de därför inte ska drabbas av beskattning.

Samtidigt finns alltid en risk att tullar och den här typen av skatter leder till ökad protektionism. Kan man förhindra det och samtidigt värna om frihandeln?
– Ja, absolut. Ett system för koldioxidbeskattning kommer med nödvändighet att ha mycket komplexa regler och därigenom att bli mycket intransparanta. Detta, kombinerat med att de är ensidigt beslutade, kommer att skapa stora möjligheter att använda tullarna för dold protektionism. Det system som ligger närmast vad gäller ensidighet och intransparens är antidumpingreglerna, och spåren därifrån förskräcker. Dessa har EU använt framför allt för att begränsa import av solceller etc. från Kina, så där brydde man sig uppenbarligen inte om klimatet.

Hur sannolikt bedömer du det är att EU kan genomföra detta i praktiken?
– Detta har diskuterats inom EU tidigare utan att det då ledde till något annat än att man försökte införa det för flyg genom det s.k. Flygdirektivet för 2008, vilket var ett av de största politiska misstag som EU begått. Efter en internationell proteststorm drogs direktivet tillbaka innan det kom att användas i praktiken. Så jag tror att man kommer att vara mer noggrann med att försöka förankra koldioxidtullar internationellt innan de införs. Det kommer att ta mycket tid att utforma den nya klimatpolitiken, att utforma koldioxidtullarnas del i detta och att förankra detta inom EU och internationellt. Jag tror därför att det kommer att dröja innan vi ser något i praktiken under alla omständigheter. Sannolikheten för att det genomförs beror nog mycket på hur man uppfattar klimatproblemet då.
 

Institutet för Näringslivsforskning, Grevgatan 34 - 2 tr, Box 55665, SE-102 15 Stockholm, Sweden | Tel: +46-(0)8-665 45 00 | info@ifn.se