Aktuellt 2013

Råd till Grekland om reformer

2013-11-12


Magnus Henrekson, IFN, har i samarbete med Harald Edquist, Fores, skrivit ett kapitel i en ny bok med den talande titeln What can we learn from economic reforms in Greece and Sweden?. Det nämnda kapitlet handlar om svenska marknadsreformer och drivkrafter till innovation. Författarna föreslår ett antal reformer för att förbättra den ekonomiska utvecklingen, inklusive bättre villkor för riskkapital i tidiga skeden och ökade FoU-resurser för små och medelstora företag.

Den statliga kontrollen är fortfarande hög i den svenska ekonomin jämfört med många andra länder. Detta, skriver Edquist och Henrekson, trots en väsentlig avreglering av produktmarknaderna allt sedan tidigt 1990-tal.
I boken beskrivs utvecklingen efter avregleringen av offentliga monopol. Exempel på marknader som öppnats upp för konkurrens är: taxi, el, telekom, luftfart och inrikes flyg.

Författarna rapporterar att:
• Utbudet av taxi ökat vilket resulterar i kortare väntetider för kunderna, särskilt i storstadsområden. Samtidigt ökade dock priserna mer än konsumentprisindex.
• Det genomsnittliga biljettpriset för inrikesflyg minskade med 7 procent i reala termer mellan år 2000 och 2008.
• När det gäller posttjänster är det svårt att bevisa att den ökade produktiviteten beror på avreglering. Det kan också handla om tekniska förändringar. Produktiviteten mäts i antal levererade brev per heltidsanställd, vilket ökade med 32 procent under åren 1994–2000.
• Inom telekommunikation är det inte möjligt att separera produktivitetseffekterna av avregleringen från tekniska förbättringar. Priserna på elektronisk kommunikation har minskat kraftigt och produktiviteten har ökat kraftigt inom telekommunikation.
• På elmarknaden noterar författarna att tre företag i dag står för nästan 90 procent av den totala produktionen. De skriver att ”Vattenfall har levererat de största utdelningarna [av statligt ägande] till regeringen, vilket skapar en intressekonflikt mellan ”hög avkastning på offentliga medel och en väl fungerande konkurrensutsatt elmarknad.”
• Effekterna av avregleringen av järnvägen har inte utvärderats tillräckligt. Samma sak gäller för apotek och bilprovning.

Så vad kan vi lära oss av reformer på svenska produktmarknader?

Reformerna till trots så finns det fortfarande minst ett statligt bolag som är marknadsledande i respektive bransch. ”De statliga bolagen har förväntats förbättra sina resultat och samtidigt tillåta och underlätta inträde för nya aktörer. På kort sikt har detta varit en framgångsrik strategi”, skriver Edquist och Henrekson. Efter hand försvagas dock motiven för att behålla stora statliga bolag som branschledare. ”Nästa logiska steg är att utveckla en exitstrategi för statligt ägda företag som verkar på konkurrensutsatta marknader.”

Hur fungerar incitament för innovation?

Några områden anses särskilt viktiga för innovationsklimatet: politiska aktörers agerande, det högre utbildningsväsendet, forskningsstöd, kommersialisering av forskning, offentligt finansierat riskkapital och lån, offentlig upphandling samt skatteincitament för innovation och entreprenörskap.

Edquist och Henrekson hävdar att även om det finns exempel på att statliga insatser varit avgörande för innovationer, exempelvis utvecklingen av GSM-infrastrukturen under 1990-talet, ”så är det inte självklart att mer resurser till statliga myndigheter och stiftelser direkt kan omsättas i fler innovationer och ekonomisk tillväxt.”
Analysen visar att det finns ett viktigt nätverk av myndigheter som har till uppgift att hjälpa forskare och innovatörer att utveckla sina idéer. Trots detta, menar de, borde dessa resurser utnyttjas mer effektivt, genom att omdirigeras till riskkapital i tidiga skeden, dvs. startkapital och lån till nystartade företag.
Trots avsaknaden av direkta FoU-bidrag, är svenska företags FoU-investeringar bland de högsta inom OECD. ”Regeringen bör i större utsträckning uppmuntra FoU-investeringarna i små och medelstora företag”, föreslår Edquist och Henrekson. ”Man kan göra det i offentliga upphandlingar. Svenska politiker borde lära av USA där programmet Small Business Innovation Research kräver att en viss andel av federala FoU-medel kanaliseras till små företag.”

Edquist och Henrekson studerar högre utbildning och påpekar att trots att antalet elever i högskoleutbildning har ökat med cirka 60 procent på två decennier, så påbörjar svenska studenter sin högskoleutbildning senare än ungdomar i andra jämförbara länder. Dessutom är den genomsnittliga studietiden cirka fem år, vilket är längre än OECD-genomsnittet.

”Oavsett om det är vettigt eller ej att studier tar lång tid så bör detta utvärderas”, menar författarna. De anser att den genomsnittliga längden på många svenska högskoleutbildningar skulle kunna kortas. Något som skulle frigöra statliga medel som då kan användas för att uppmuntra företag att investera i yrkesutbildning för sina anställda. ”Eftersom företagen har bättre information än regeringen om vilken kompetens de behöver, skulle denna form av yrkesutbildning skapa bättre matchning mellan arbetsgivare och arbetstagare på arbetsmarknaden.”

Sverige har sedan länge det så kallade lärarundantaget, dvs. att de som är anställda vid ett universitet får äganderätt till sina uppfinningar, även om deras forskning finansieras med statliga medel. Detta system ger starka incitament för innovation, men inte de bästa incitamenten för kommersialisering. Edquist och Henrekson förklarar att ”delad äganderätt mellan universitet och anställda/uppfinnare skulle skapa bättre incitament för kommersialisering.”

Sist men inte minst föreslår Edquist och Henrekson att medarbetare bör kunna stimuleras att tänka och handla som entreprenörer genom ett system med personaloptioner. Idag ”straffar skattesystemet användande av optioner. Därför anser vi att man bör sänka skatten på personaloptioner, vilket skulle öka incitamenten för innovation.”

Läs boken (på engelska) som PDF

Institutet för Näringslivsforskning, Grevgatan 34 - 2 tr, Box 55665, SE-102 15 Stockholm, Sweden | Tel: +46-(0)8-665 45 00 | info@ifn.se