I dina roller i flera internationella företag har du daglig inblick i hur näringslivet påverkas av världsläget och världsekonomin, och du har haft det under lång tid. Vad sticker ut mest just nu?
Självklart är det en besvärlig värld, men läget är mångfacetterat. När jag började i det svenska näringslivet så var det multinationellt, men länder tenderade att ha sin egen produktion av till exempel kylskåp.
Sedan hade vi 35 fantastiska år av globalisering. Handeln sköt ordentlig fart. Länder fokuserade på det de var bäst på. Kylskåpen tillverkades på en plats och skeppades därifrån till konsumenten. Vissa varor producerades i en fabrik som försåg hela världen.
Nu går tyvärr världens ekonomi mot att bli mera multiregional. Företagen lägger över stora delar av värdekedjan i olika regioner. Vi får en fabrik i Europa, en i Nordamerika, en i Asien och så vidare.
Hur ska näringslivet hantera denna utveckling?
Även övergången till globalisering krävde stora omställningar. Så näringslivet har varit igenom det förr, och kommer att klara den här omställningen också. Men det är ändå ett steg tillbaka, med större osäkerhet och mindre effektivitet. Därmed blir det dyrare för konsumenten och det kan påverka vår konkurrenskraft. Det blir svårare att dra nytta av globala skillnader i förutsättningarna för olika typer av produktion och verksamhet.
Diskussionen under det gångna året har mycket kretsat kring Europas bristande konkurrenskraft och utmaningar från USA och Kina. Hur ser du på det?
Den stora utmaningen är Kina. Ibland låter det som att det bara är subsidier, orimliga arbetsförhållanden och IP-stölder där borta. Visst finns en del sådant kvar, men snarare är det i dag rå konkurrens. Om vi idag utvecklar ungefär samma produkt i Kina och i Europa, så är den kinesiska verksamheten i allmänhet 30–50 procent snabbare, kostnaden är 30–50 procent lägre, kvaliteten är lika bra och prestandan lika bra eller bättre. Det är den här bilden vi måste förstå och vänja oss vid. Vi behöver lära oss av Kina för att förbli konkurrenskraftiga, i stället för att prata om exempelvis arbetstidsförkortning.
När det gäller Europas konkurrenskraft är det min förhoppning att lagstiftare tar till sig den kunskap som finns från forskning och utredningar. Och sedan genomför de förändringar som behövs, snarare än att göra allt för mycket politik av det. Så att något görs av förslagen innan man sätter i gång nästa utredning.
Hur står sig Sverige i allt detta?
Det skulle behövas lite mer optimism! Man hör ofta argumentet att Europas BNP har hamnat rejält efter USA:s. Men om man tittar på Sveriges BNP-tillväxt så har vi ju faktiskt följt USA utom under de senaste två åren. Vad jag vill säga med det är att vi har några framgångsfaktorer här i Sverige som ger oss möjligheter och som vi måste vara rädda om. Det handlar till exempel om tillit, bra samarbete med fackföreningarna, frihandelsbejakande, entreprenörskap och ett skattesystem som över lag främjar investeringar i nya företag. Det är viktigt att vi drar rätt slutsatser av detta, och här kan IFN hjälpa till.
Ja, vad är IFN:s roll i den utveckling som du beskriver?
Forskning blir självklart väldigt viktig i tider av fake news och desinformation. Alla måste förhålla sig till fakta, även om vi tycker olika i värderingsfrågor. För ett näringsliv som ännu en gång tvingas att ställa om, kan en aktör som IFN givetvis spela särskilt stor roll. I tider av osäkerhet behövs solid kunskap.
IFN finns till för att tillhandahålla forskningsbaserad kunskap. Vi är alltså inte en opinionsbildare. Oberoende analyser klargör effekter och avvägningar. Dessa analyser ligger till grund för att hitta genomförbara lösningar. Det gör vi i en dialog mellan akademi, politik och näringsliv. Vi försöker hjälpa politiker och allmänhet att förstå vad olika beslut innebär i praktiken.
Erik Zsiga har intervjuat Hans Stråberg.