I ”den svenska ägarmodellen” är kontrollen av företagen för det mesta koncentrerad till en eller två ägare. Ofta, men inte alltid, är dessa ägare svenska familjer. På så vis liknar den svenska modellen för ägande och företagskontroll den modell som är vanlig på den europeiska kontinenten. Sverige skiljer sig emellertid från de flesta europeiska länder i några avseenden. För det första domineras hela ägandet på börsen av några få kontrollägare. För det andra grundar sig det svenska kontrollägandet i regel på ett mindre kapital än i andra länder.
Sverige tycks ha funnit en modell som kombinerar starka ägare och en egalitär förmögenhetspolitik. Men som vi kommer att se skapar den stora klyftan mellan kapitalägande och kontroll avsevärda problem i den svenska modellen. I det långa loppet kan detta innebära att modellen avvecklas gradvis för att delvis eller helt ersättas av andra modeller för ägarkontroll. Den svaga kapitalbasen för kontrollägandet gör den svenska modellen såväl politiskt som finansiellt instabil.
Syftet med denna uppsats är att analysera utvecklingen av den svenska modellen för företagsägande och kontroll under efterkrigstiden och se hur den har formats av politiska beslut, huvudsakligen inom områdena beskattning och aktiebolagsrätt. Vår analys avser i första hand de börsnoterade företagen.