Populärvetenskap och recensioner 2012

Debatten om den svenska penningpolitiken har under det senaste året blivit allt mer intensiv. I Riksbankens direktion har Karolina Ekholm och Lars E O Svensson under lång tid argumenterat för att Riksbankens reporäntebana varit för hög, vilket kan ha haft en real kostnad i form av onödigt hög arbetslöshet. Även utanför direktionen har liknande argument framförts, exempelvis av Bengt Assarsson i Ekonomisk Debatt (2-2011).

I boken Det enda könet (Albert Bonniers Förlag) konstaterar Katrine Kielos att samtiden har blivit förförd av en fiktiv tankefigur, den ekonomiska mannen, och resultatet har blivit ett allt annat än lyckligt förhållande. Boken är en feministisk kritik av nationalekonomins grundläggande antaganden. Problemet med dessa, menar Kielos, är att de på ett ensidigt sätt utgår från den manlige aktören på marknaden som ideal och norm. Det är han som är instrumentellt rationell, bara ser till sin egen nytta och står oberoende av andra individer. Dessa typiskt manliga karaktärsdrag och de traditionellt mansdominerade arbetsområdena har med tiden kommit att värderas högst i samhället, medan de särdrag som tillskrivits kvinnor, samt kvinnodominerade domäner, enligt Kielos har värderas lågt eller hamnar helt utanför den ekonomiska analysramen.

Jonas Vlachos redogör i detta anförande och den påföljande diskussionen för sin syn på problembilden i den svenska skolan, vilka reformer regeringen genomfört på skolområdet och vilka resultat man kan förvänta sig av dessa reformer.

I sin bok Vinter i välfärdslandet tecknade Elisabeth Langby en dyster bild av Sverige som en stel ekonomi med bristande reformförmåga. Tanken att privata utförare skulle kunna bistå den offentliga sektorn med allt ifrån soptömning till äldreomsorg beskrev Langby som ett teoretiskt nationalekonomiskt påfund som inte skulle få någon större praktisk betydelse. Lärarkåren skulle exempelvis aldrig acceptera idén att föräldrar och elever fritt kunde välja mellan olika konkurrerande skolor. Ett kvarts sekel senare kan konstateras att utvecklingen blev väldigt annorlunda. Få länder har genomfört så genomgripande och långtgående förändringar av den offentliga sektorns struktur och organisation som Sverige. Marknadsinslag i form av konkurrensutsättningar, upphandlingar och pengsystem är numera vanliga och i många delar också politiskt okontroversiella.

The American Left is far more interested in northern Europe than it is in southern Europe, despite the fact that southern Europe constitutes the majority of the population of the core 15 European Union members. Why?

De förslag som utredningen presenterar har, enligt min uppfattning inte tillräckligt baserats på den forskning som finns om hur investerare och entreprenörer interagerar i innovationsskapande aktiviteter. Kombinationen/samverkan av riskkapital, ägande och humankapital är central för entreprenörskap och innovationer. Istället har förslagen i utredningen baserats på modeller som saknar en roll för företagare och kapitalägare som utöver att de tillför kapital också tillför affärskunnande, nätverk och andra tillgångar av stor betydelse för att ett företag ska bli framgångsrikt och växa sig stort.

Få kunde ana vilket liv det skulle bli när SNS i höstas gav ut en antologi om konsekvenserna av att privatisera driften av skattefinansierade välfärdstjänster. Den efterföljande debatten har varit osedvanligt animerad och efterspelet inom SNS blev också dramatiskt. I den här artikeln koncentrerar jag mig dock helt på antologins innehåll. Till att börja med försöker jag placera antologin i svensk kontext och diskutera varför den offentliga sektorn har öppnats för konkurrens. Därefter redogör jag för antologins framställning av konkurrensens konsekvenser och skärskådar dess slutsatser.