WTO:s officiella mekanism för att lösa tvister mellan medlemländer – ”DSU” – är välkänd. Mindre känt är dock det arbete som pågår i två kommittéer i WTO, vilka bl.a. hanterar tekniska handelshinder och hinder som har med livsmedelssäkerhet att göra. Dessa kommittéer har ingen formell kompetens att lösa tvister. Men som hävdas i denna uppsats, spelar kommittéerna en viktig roll för att förhindra att konflikter eskalerar till DSU-dispyter inom de områden kommittéerna täcker.
World Trade Organization (WTO) har snart 160 medlemsländer och avtalet täcker ca 95 procent av världshandeln. Detta komplexa avtal är mer allmänt känt främst genom två av dess komponenter. En är de multilaterala handelsförhandlingarna i den s.k. Doha-rundan. WTO är också välkänt för sin formella tvistelösningsmekanism, Dispute Settlement Understandning (DSU), skapad i samband med WTO:s tillkomst 1995. Ett antal DSU-tvister har rönt stor massmedial uppmärksamhet, som t ex EU:s behandling av genetiskt modifierade grödor och Airbus-Boeing-dispyterna. Denna uppsats syftar till att belysa en ytterligare – och som uppsatsen hävdar, kvantitativt viktigt komplement till denna tvistelösningsmekanism.
Komplicerade avtal
WTO-avtalet består av ett antal delavtal, varav de flesta gäller för varuhandel. Två av dessa varuhandelsavtal hanterar frågor som är särskilt komplicerade ur handelssynvinkel: ”SPS”-avtalet som täcker handelsbegränsande aspekter av t ex livsmedelssäkerhet och ”TBT”-avtalet som täcker dito beträffande tekniska handelshinder. Områdena berör tekniskt/vetenskapligt komplicerade regleringar. Dispyten om genetiskt modifierade grödor, där SPS-avtalet åberopades, är ett exempel på en sådan vetenskapligt svår fråga. Regleringarna är också ofta politiskt känsliga. När avtalen kom till förväntades att många dispyter skulle uppstå, eftersom avtalen ansågs kraftigt begränsa möjligheterna för protektionism inom de områden de täcker. Men i praktiken har dessa förväntningar slagit fel: det har bara varit ett par rena TBT-dispyter och något fler SPS-dispyter.
Informell tvistelösning
I uppsatsen belyses vad författarna anser vara ett centralt skäl till denna frånvaro av dispyter under dessa avtal: den mekanism som finns i både SPS- och TBT-kommittéen för hantering av ”Specific Trade Concerns” (STCs). Genom en STC ställer ett eller flera medlemsländer till ett annat medlemsland en tämligen välavgränsad fråga inom de områden som respektive avtal täcker. En stor andel av dessa är av ren upplysningskaraktär. Men ett stort antal frågor rör även tveksamheter om regleringars kompatibilitet med SPS- eller TBT-avtalen. Dessa senare frågor är inte tvister i legal mening och kommittéerna har ingen formell rätt att på något sätt avgöra frågorna. Men dessa STCs diskuteras istället inom kommittéerna.
Kvantitativt betydelsefull mekanism
I uppsatsen studeras denna mekanisms egenskaper ur en rad olika synvinklar. Exempelvis visas att de båda kommittéerna har hanterat hundratals STCs som går längre än att bara vara ren begäran om information. Det visas vidare att vad gäller TBT-kommittéen, tycks informationskällan för dispyterna ofta vara de tillkännagivanden av åtgärder som medlemsländerna är förpliktade att göra enligt TBT-avtalet. Vidare konstateras att en mycket stor andel av STCs tycks bli lösta genom förfarandet och att nästan ingen av de STCs som har hanterats i någondera kommittéen har gått vidare till en formell DSU-dispyt i vilken SPS- eller TBT-avtalet står i centrum.
Pragmatism bakom framgången
Författarna anser att skälet till att denna mekanism tycks lösa konflikter inom dessa svåra och känsliga områden så effektivt, är att deltagarna i hög grad består av olika typer av experter som bara tillfälligt kommer till Genève för att delta i förhandlingarna. De är alltså inte diplomater eller permanent stationerade förhandlare, för vilka behovet av att ”vinna” förhandlingar styr förhandlingsbeteendet. Diskussionerna är ofta mycket pragmatiska och argument utvärderas på basis av sakliga meriter snarare än ur ett större förhandlingsperspektiv, där ställningstagande i enskilda frågor blir brickor i ett större spel. Dessutom är det möjligt för deltagarna att tala mer fritt än i andra sammanhang inom WTO, eftersom diskussionerna inte vinner någon legal kraft.
IFN Working Paper nr 960, "In the Shadow of the DSU: Addressing Specific Trade Concerns in the WTO SPS and TBT Committees" är författat av Henrik Horn, Petros C. Mavroidis och Erik Wijkström.
