Bolagsskattesystemets utformning påverkar företags organisationsstruktur. Denna studie visar att progressiva bolagsskattesystem kan leda till att företag delas upp i flera mindre enheter av skattemässiga skäl – utan att den totala ekonomiska aktiviteten förändras.
I många länder används progressiva bolagsskatter eller reducerade skattesatser för små och medelstora företag för att stimulera entreprenörskap och tillväxt. Men när skattesystemet innehåller tröskelvärden, där högre skattesatser gäller för större vinster, uppstår incitament att dela upp verksamheten i flera juridiska enheter för att minska skatten.
Denna skattemotiverade bolagsdelning kan inte bara urholka skattebasen, utan också snedvrida statistiken över nyföretagande genom att artificiellt öka antalet registrerade företag. Därför riskerar beslutsfattare och forskare att överskatta entreprenörsaktiviteten och misstolka trender i konkurrens och produktivitet, vilket i sin tur kan leda till felaktiga slutsatser om ekonomins dynamik. Trots att detta är en viktig policyfråga, saknas det direkta empiriska belägg för i vilken utsträckning sådana skattemotiverade bolagsdelningar faktiskt förekommer.
Naturligt experiment med två reformer
Studien undersöker i vilken utsträckning skattemotiverade bolagsdelningar förekommer i praktiken. Med hjälp av detaljerade administrativa data om nederländska företag och deras ägare under tio år utnyttjas två reformer som ett naturligt experiment för att identifiera hur bolagsskattesystemets utformning påverkar företags organisationsstruktur. Den första reformen innebar att en skattebrytpunkt infördes, efter vilken marginalskatten ökar – en tröskel som ökade den ekonomiska vinningen av att dela upp företag. Den andra reformen avskaffade minimikapitalkravet, vilket minskade kostnaden för att starta nya aktiebolag och dela upp existerande företag.
Tillsammans förändrade dessa reformer balansen mellan kostnader och fördelar med att dela upp företag. För att mäta effekterna klassificeras företag i behandlade grupper och kontrollgrupper baserat på deras beskattningsbara inkomst före reformen. Företag med beskattningsbara inkomster nära det nya tröskelvärdet före reformens införande anses vara mest påverkade, medan företag med beskattningsbara inkomster längre bort från tröskelvärdet fungerar som jämförelsegrupp.
Fler juridiska enheter, oförändrad ekonomisk aktivitet
När de skattemässiga incitamenten tillfälligt ökade, minskade andelen företag som deklarerade gemensamt inom koncerner – ett tecken på att fler valde att lämna in separata deklarationer för att utnyttja lägre marginalskatt. När reformen därefter blev permanent och minimikapitalkraven avskaffades, ökade antalet företag per entreprenör tydligt. Trots dessa organisatoriska förändringar finns ingen effekt på företagens totala tillgångar, sysselsättning eller branschbredd.
Resultaten visar att omstruktureringarna främst drivs av skatteplanering och, åtminstone på kort sikt, inte påverkar den reella ekonomiska verksamheten. Det har viktiga implikationer för skattepolitiken och den ekonomiska statistiken: differentierade bolagsskattesatser kan främja strategisk uppdelning, vilket försvagar skattesystemets effektivitet och leder till att mått på företagsdynamik överskattar den reella ekonomiska aktiviteten.
