Europeisk fotboll har aldrig varit rikare och mer ojämlik. Rekordhöga övergångssummor, skyhöga löner för ett fåtal spelare och en växande dominans av ett fåtal klubbar hotar intresset. Vi diskuterar ett antal åtgärder för att vända utvecklingen.
Under de senaste tre decennierna har två kraftfulla mekanismer förändrat fotbollens ekonomi. Tekniska förändringar har globaliserat medieflödena, skapat en enorm global publik och accelererat de största stjärnornas värde på marknaden.
Rättsliga beslut som den s.k. Bosman-domen 1995 har eldat på utvecklingen genom att kontraktslösa spelare fritt kan gå till en ny klubb utan att övergångssumma betalas och intensifierat budgivningen mellan Europas rikaste klubbar.
Fåtal klubbar alltmer dominerande
Resultatet är ett system där ett litet antal klubbar lägger beslag på en växande andel av både intäkter och talanger, medan mindre klubbar får en alltmer ansträngd ekonomi. Den konkurrensmässiga balansen – den oförutsägbarhet som gör sporten så spännande – har successivt urholkats. I såväl de inhemska ligorna som i de europeiska cuperna ökar förutsägbarheten: färre klubbar vinner, färre överraskningslag dyker upp och supportrarna får betala allt högre priser för en produkt som blir alltmer förutsägbar.
Ny EU-dom förvärrar läget
Situationen ser nu ut att förvärras. EU-domstolens s.k. Diarra-dom 2024, som gör det lättare för spelare att byta klubb, luckrar upp transferrestriktionerna ytterligare. Inte minst ökar det möjligheterna för spelare som blommar ut sent och sitter fast i långa kontrakt att bryta sig loss från sin nuvarande klubb för att gå till en högre rankad och rikare klubb. Ökad rörlighet kan vara fördelaktigt för enskilda spelare, men ökar koncentrationen av talanger i toppen av systemet. De rika blir rikare – på talanger, intäkter och troféer.
Marknadsmisslyckande i tre dimensioner
Europeisk fotboll står inför ett tredimensionellt marknadsmisslyckande. För det första tar superstjärnor och mellanhänder en oproportionerligt stor del av intäkterna. Vidare gör strukturella fördelar det möjligt för etablerade klubbar att befästa sin dominans. Slutligen drabbas supportrarna av stigande priser samtidigt som ligorna blir mindre spännande.
Reformer för fotbollens attraktionskraft
Denna studie diskuterar möjliga lösningar inom ramen för dagens öppna ligor samtidigt med lån från det bästa i den nordamerikanska modellen. Diskussionen bygger på ett teoretiskt ramverk för talangutveckling under s.k. oligopolistisk konkurrens, dvs. där ett fåtal aktörer dominerar marknaden. Dessa lösningar inkluderar ökad omfördelning av intäkter från de mest framgångsrika klubbarna, lönetak, draftliknande mekanismer som motverkar att de bästa lagen får de bästa spelarna, trovärdiga regler för finansiell hållbarhet, förbättrade uppförandekoder för klubbar och en ”kartellskatt” för att gynna ungdomsidrott.
För att inte den europeiska fotbollen ska glida allt längre bort från den konkurrenspräglade dramatik som ligger till grund för dess globala attraktionskraft behövs dessutom en samordning av dessa reformer på europeisk nivå.
