Vi undersöker hur populistiska partier påverkar yttrandefriheten och om konstitutionella garantier kan begränsa sådan påverkan. Genom att studera 75 länder med flerpartisystem mellan 1970 och 2020 finner vi att högerpopulism är förknippad med minskad yttrandefrihet, men främst när konstitutionen tillåter undantag vid krissituationer eller saknar tydliga begränsningar av statens möjligheter att inskränka yttrandefriheten.
Att yttrandefrihet finns inskriven i en konstitution innebär inte nödvändigtvis att den upprätthålls i praktiken. Populistiska partier, som hävdar att de representerar ”folket” mot en korrupt ”elit”, är särskilt benägna att utmana institutionella begränsningar, inklusive skyddet för fri debatt och fria medier. Exempel på sådana tendenser finns inte minst i Ungern, Turkiet, Venezuela och USA, men även i många andra länder, där partier av detta slag är på tillväxt. Frågan vi ställer är om konstitutionella garantier faktiskt kan begränsa populistiska partiers möjligheter, både när de är representerade i parlamentet och när de sitter i regeringen, att påverka yttrandefriheten eller om sådana garantier kan kringgås.
Två dimensioner av yttrandefrihet och konstitutionellt skydd
Vi skiljer mellan två aspekter av yttrandefrihet: pressfrihet, som rör mediers möjlighet att verka utan censur och trakasserier, och diskussionsfrihet, som rör enskilda individers möjlighet att fritt uttrycka politiska åsikter i privata och akademiska sammanhang. Vi konstruerar även ett index för konstitutionellt skydd som fångar om konstitutionen förbjuder censur, skyddar åsikts-, yttrande- och pressfrihet samt om den innehåller undantagsklausuler som tillåter inskränkningar av dessa rättigheter vid krissituationer. Vår utgångspunkt är att konstitutioner med tydligt och ovillkorligt skydd skapar en standard mot vilken regeringar kan bedömas, vilket gör efterlevnad mer trolig, medan konstitutioner med breda undantagsklausuler inbjuder till opportunism och selektiv tillämpning.
Empiriska resultat
Vår analys bygger på data om konstitutioners innehåll, demokratiska förhållanden i världens länder och nya mått på partiers grad av populism. Vi finner att starkare konstitutionellt skydd i genomsnitt är förknippat med högre faktisk yttrandefrihet, men att detta samband försvagas avsevärt när konstitutionen medger undantag vid krissituationer. Högerpopulistisk representation i parlamentet är förknippad med lägre pressfrihet när konstitutionen tillåter sådana undantag, medan konstitutionellt skydd utan undantagsklausuler avsevärt dämpar deras inflytande. När det gäller diskussionsfrihet är det i stället styrkan i det ordinarie konstitutionella skyddet som avgör om högerpopulister kan inskränka den. Vänsterpopulister uppvisar svagare och mindre systematiska effekter. Resultaten är robusta i tester som utesluter valår för att hantera omvänd kausalitet.
Undantagsklausuler försvagar grundlagsskyddet
Studien visar att konstitutionella garantier för yttrandefrihet har reell betydelse, men att deras effektivitet beror på hur de är utformade. Starka och ovillkorliga skydd förefaller begränsa populistiska aktörer, medan undantagsklausuler för krissituationer erbjuder en väg runt de formella garantierna. Resultaten pekar på att den som vill värna yttrandefriheten inte bara bör fokusera på att slå fast den i grundlagen utan även bör begränsa utrymmet för undantag som kan utnyttjas av politiska aktörer med bristande respekt för institutionella begränsningar.
