På många intermediärvarumarknader finns det både få säljare och få köpare, och företagen på båda sidor påverkar priser och andra avtalsvillkor genom förhandlingar. Denna typ av marknader benämns ofta bilateralt oligopol. I en tidigare uppsats, Björnerstedt och Stennek (2006), föreslår vi en teoretisk referensram för att kunna analysera avtalsbildningen på dessa marknader. Den teoretiska referensramen är en spelteoretisk modell av interdependenta bilaterala förhandlingar. I uppsatsen visar vi bland annat att en dylik marknad kan uppvisa en oväntat hög grad av samhällekonomisk effektivitet, trots närvaron av många faktorer – bland annat hög koncentration– som normalt brukar betraktas som tecken på ineffektivitet. Ett sådant utfall är dock avhängigt av att företagen gör sina överenskommelser utan strategiska dröjsmål. I föreliggande tekniskt hållna not visar vi att strategiska dröjsmål inte kommer att uppstå under förhållandevis allmänna villkor.