Denna webbplats lagrar cookies i begränsad omfattning. Genom att besöka sidan, godkänner du villkoren i vår integritetspolicy. Läs mer

Working Paper No. 739

The Permissible Reach of National Environmental Policies

Nationell miljöpolitik och WTO-avtalet

Working Paper
Referens
Horn, Henrik och Petros C. Mavroidis (2008). ”The Permissible Reach of National Environmental Policies”. IFN Working Paper nr 739. Stockholm: Institutet för Näringslivsforskning.

Författare
Henrik Horn, Petros C. Mavroidis

När medlemsländer i World Trade Organization (WTO) bedriver miljöpolitik på nationell eller internationell nivå finns det en risk för att politiken strider mot ländernas internationella rättsliga åtaganden. Syftet med denna studie är att belysa två regelverk som kan begränsa möjligheterna till sådan miljöpolitik: WTO-avtalet och internationell sedvanerätt. Slutsatsen är att möjligheterna att reglera det egna territoriet är mycket goda, men att det knappast är tillåtet att reglera andras territorium.

Den grundläggande tanken i WTO-avtalets varu- och tjänstehandelsdel är att medlemmarna gör explicita åtaganden vad gäller gränshinder; t ex överenskommelser om maximitullar för en mängd olika varor. Kopplat till detta finns en generell princip om att medlemmarna i övrig politik – inklusive miljöpolitik – inte diskriminerar varandra. Vad som utgör diskriminering är dock i praktiken mycket svårtolkat och bestäms genom den gradvisa framväxten av rättsfall. Denna studie börjar med en översikt över de rättstvister inom WTO (och tidigare GATT) som i första hand påverkar ramarna för miljöpolitik. WTO:s medlemmar är även bundna av den internationella sedvanerätten (Customary International Law) vad gäller jurisdiktion och studien gör en översiktlig presentation av denna. I ljuset av diskussionen om WTO-reglerna och den internationella sedvanerätten diskuteras sedan ett tio-tal scenarier i vilka länder bedriver miljöpolitik.

En första slutsats är att WTO:s domstolar hittills inte har tagit vederbörlig hänsyn till sedvanerätten och de har därmed i vissa fall gjort en mer restriktiv tolkning av medlemmarnas rättigheter än vad som borde ha gjorts. Men totalt sett har ändå medlemsländerna mycket stor frihet att reglera så länge det rör sig om miljöproblem som fysiskt påverkar det egna territoriet. Man kan t ex även särbehandla länder som inte ansluter sig till, eller följer, internationella miljöavtal, så länge man påverkas fysiskt av de resulterande miljöeffekterna; ett exempel på sådana effekter skulle kunna vara klimatpåverkande utsläpp. Däremot finns det betydande begränsningar i möjligheten att reglera miljöeffekter som endast uppstår i andra länders territorier.

Henrik Horn

+46 (0)8 665 45 40
henrik.horn@ifn.se