National Treatment-klausulens krav på icke-diskriminering kan påverka länders möjligheter att föra nationell miljöpolitik. De former som denna påverkan faktiskt tar sig uttryck i bestäms till stor del av de beviskrav som ställs för att länder ska kunna behandla import mindre förmånligt än inhemska produkter. Denna studie belyser konsekvenserna av att denna bevisbörda i miljötvister till stor del läggs på exporterande länder, vilket ibland föreslås i debatten.
WTO-avtalet sägs ibland hindra länder från att föra nationell miljöpolitik. Den avtalsklausul som i första hand skulle kunna utgöra ett sådant hinder är klausulen om ”National Treatment” (NT) i Art. III GATT. Klausulens avser att hindra medlemsländerna att använda inhemska politik-instrument, som skatter, lagar och förordningar, för protektionistiska syften. Den kräver att medlemsländerna inte behandlar importerade varor sämre än snarlika inhemskt producerade varor. Det kan dock naturligtvis även finnas legitima skäl till att importerade varor behandlas annorlunda, exempelvis för att de mer skadliga ur miljösynpunkt. Tillämpningen av NT-klausulen kräver därför att WTO-domstolarna bedömer huruvida importvaror särbehandlas av miljöskäl eller pga protektionism.
Det fundamentala problemet för den praktiska tillämpningen av NT-klausulen är att importerande länder kan påstå att importerade varor särbehandlas av miljöhänsyn när det egentligen är av protektionistiska skäl. På något sätt måste domstolarna bilda sig en egen uppfattning för att kunna sortera agnarna från vetet. Ett viktigt legalt instrument för att påverka denna process är utformningen av bevisbördan. Syftet med denna studie är belysa hur allokeringen av bevisbördan kan påverka utfallen i NT-dispyter rörande påstådda (och kanske även faktiska) miljöåtgärder.
I studien utvecklas en teori i vilken det antas att en domstol i en handelsorganisation inte kan avgöra om högre beskattning av import än av liknande inhemska varor är motiverat av miljöskäl eller är protektionism. Domstolen kommer därför att ibland begå fel, ibland genom att förbjuda skattesättning som borde vara tillåten eftersom den syftar till att åtgärda miljöproblem, och ibland genom att tillåta åtgärder som borde förbjudas eftersom de är utslag av ren protektionism. Handelsavtalets tillämpning påverkar sannolikheten för att dessa olika typer av fel ska begås genom att fördela bevisbörden mellan exporterande (dvs klagande) och importerande länder.
Studien visar att NT-klausulen kan begränsa länders möjlighet att bedriva miljöpolitik på önskvärt sett, även om den är till gagn för länderna i stort. Det ligger således något i ovan nämnda kritik. Men dessa negativa miljökonsekvenser kommer inte att uppstå när miljöhotet från import är tillräckligt allvarligt, eftersom det då kommer att motverkas fullt ut, men till kostnaden av att importlandet tvingas beskatta inhemsk produktion hårdare än vad som är motiverat ur miljösynvinkel. Studien visar vidare att en lösning på detta problem ur snävt miljöperspektiv inte nödvändigtvis är att bevisbörden skjuts från det importerande landet mot exportlandet, eftersom det kan ge upphov till ökad handel och därmed mer miljöproblem förknippade med import.
