Efter andra världskriget har stiftelser spelat en allt viktigare roll för att utöva ägarkontroll i svenska börsnoterade bolag. Sedan 1990-talet har dock deras betydelse fallit kraftigt. I stället har privat direktägande kommit att fylla denna roll. Denna utveckling kan förklaras av förändrade skatteregler för företagsägande.
Under de första decennierna efter andra världskriget använde svenska ägarfamiljer i allt större utsträckning allmännyttiga familjestiftelser som verktyg för att utöva ägarkontroll i svenska börsnoterade företag. Detta gjordes genom att de direktägda aktierna överfördes till nybildade stiftelser.
I denna studie visar vi att incitamenten att överföra ägandet blev mycket starka i början av efterkrigstiden till följd av kraftigt höjda skatter på kapitalinkomster, förmögenheter, arv och gåvor. Analysen visar att dessa skatter sammantaget blev så höga att det i princip blev omöjligt att behålla och överföra kontrollen över större familjeföretag mellan generationerna.
Stiftelser skattebefriade men donationspliktiga
Allmännyttiga stiftelser var och är däremot helt skattebefriade. Ett villkor för denna skattefrihet är att de donerar minst 80 procent av sina utdelningsinkomster till välgörande ändamål. Detta villkor leder till en negativ kassaflödeseffekt som är fullt jämförbar med en skatt på utdelningsinkomster, vilken försvagar stiftelsernas långsiktiga möjligheter att behålla kontrollen över sina företag. I tidigare forskning rörande svensk ägarbeskattning har inte hänsyn tagits till denna effekt.
Nya skatteregler gynnar direktägande och holdingbolag
Som en följd av 1990–91 års skattereform, den avskaffade förmögenhetsskatten på nya noterade företag 1991 (så länge de noterades på O-listan), den avskaffade förmögenhetsskatten för huvudägare 1997 och avskaffandet av arvsskatten 2004 så förändrades spelplanen för ägande och kontroll i grunden. Till detta kom en viktig förändring 2003 som innebär att utdelningar och kapitalvinster på börsnoterade aktier är skattebefriade om ägandet ligger i ett holdingbolag som innehar minst 10 procent av rösterna eller kapitalet i det noterade bolaget.
Efter dessa förändringar återstår endast nackdelarna med att flytta över ett personligt ägande till en allmännyttig stiftelse: transfereringen är irreversibel, 80 procent av den löpande avkastningen måste ges bort till välgörande ändamål och stiftelsens juridiska hemvist kan inte flyttas till ett annat land om skattereglerna skulle bli mindre förmånliga.
I linje med dessa förändringar i den relativa beskattningen har också stiftelsernas betydelse som kontrollinstrument minskat kraftigt. I de nya bolag som noteras på börsen med tydliga kontrollägare så är dessa så gott som uteslutande privatpersoner som antingen äger sina aktier direkt eller via ett holdingbolag som de kontrollerar.
IFN Working Paper nr 1279, ”The Rise and Decline of Industrial Foundations as Controlling Owners of Swedish Listed Firms: The Role of Tax Incentives”, är författat av Magnus Henrekson, Institutet för Näringslivsforskning (IFN), Dan Johansson, Handelshögskolan vid Örebro universitet och Handelns forskningsinstitut, och Mikael Stenkula, Institutet för Näringslivsforskning (IFN).
Vill du veta mer? kontakta Magnus Henrekson, magnus.henrekson@ifn.se, eller Mikael Stenkula, mikael.stenkula@ifn.se
