Kvinnliga och manliga kommunalpolitiker har olika åsikter om vilka sektorer som ska prioriteras. Därtill påverkar dessa skillnader hur kommunerna fördelar sina resurser mellan olika sektorer. Det visar en analys av alla svenska kommuner under perioden 1976 till 1997. Till exempel visar studien att en ökning av andelen kvinnor i kommunfullmäktige leder till att mer resurser läggs på barnomsorg, relativt hur mycket som går till äldreomsorg.
Kvinnor och män tycker olika
Tidigare forskning har visat att kvinnor och mäns åsikter om hur de offentliga resurserna ska fördelas kan skilja sig åt. Här undersöks först på vilket sätt kvinnliga och manliga kommunalpolitikernas prioriteringar skiljer sig åt för åren 1980 och 1993. Analysen visar, bland annat, att kvinnor, relativt män, anser att barnomsorg är en sektor som bör prioriteras på bekostnad av äldreomsorg. Det sambandet finns både inom vänsterblocket och inom högerblocket.
Kvinnlig representation i kommunfullmäktige påverkar resursfördelningen
Om nu kvinnliga och manliga politiker prioriterar olika sektorer, påverkar då sammansättningen av politiker i kommunfullmäktige hur kommunen faktiskt fördelar sina resurser? Resultaten visar att en ökning av andelen kvinnor i kommunfullmäktige är korrelerad med ökade utgifter för barnomsorg relativt utgifter för äldreomsorg. Effekten är i storleksordningen att en ökning med andelen kvinnor med 10 procentenheter ökar utgifterna för barnomsorg, relativt äldreomsorg, med nästan 8 procent för en kommun med en genomsnittlig nivå på utgifterna på barnomsorg relativt äldreomsorg.
För högerdominerade kommuner visar studien även att sambandet är kausalt, dvs. det är andelen kvinnor i kommunfullmäktige som påverkar resursfördelningen och inte någonting annat som, till exempel, väljarnas krav på jämlikhet som skulle kunna öka den kvinnliga representationen och resurserna till barnomsorgen.
Vem som är politiker spelar roll
En slutsats man kan dra av studien är att politikernas policyprioriteringar påverkar fördelningen av resurserna i samhället. Det är inte självklart att så ska vara fallet. Om väljarna genom val kan förmå politikerna att agera helt i enlighet med väljarkårens vilja, kommer inte politikernas identitet att spela någon roll för kommunens fördelning av resurser. Det är dock realistiskt att anta att politikerna har ett visst utrymme att följa sina egna preferenser utan att förlora makten och därmed kan sammansättningen av förtroendevalda i beslutande församlingar vara av stor vikt för politikens innehåll.
