Selfish and Prospective: Theory and Evidence of Pocketbook Voting

Hur själviska är svenska väljare? Och hur viktiga är vallöften jämfört med genomförd politik? Dessa frågor är lika centrala i den akademiska forskningen som i massmediernas politiska bevakning. Svaren ges i en ny studie som visar att väljarna fäster stor vikt vid hur politiska reformer påverkar den egna plånboken. Ett annat huvudresultat är att väljarna reagerar direkt på vallöften istället för att vänta och se hur den utlovade politiken genomförs.

Ekonomer antar ofta att människor drivs av egen ekonomisk vinning. I politiska studier har detta antagande kritiserats hårt eftersom endast några få undersökningar har kunnat belägga att väljare främst bryr sig om sin egen ekonomiska situation. Men genom att belysa frågan ur en ny synvinkel hävdar författarna till en färsk IFN-studie att egenintresset lyser igenom i riksdagsvalen.

Studien bygger på att socialdemokraterna gav rakt motsatta vallöften till småbarnsfamiljer i 1994 och 1998 års valrörelse. Valrörelsen 1994 kännetecknades av den ekonomiska kris som Sverige befann sig i. Socialdemokraterna överraskade med att föreslå kraftiga besparingar i stödet till småbarnsfamiljer som en viktig del av den utlovade budgetsaneringen. I valrörelsen 1998 gjorde partiet helt om och lanserade istället ett tak för dagisavgifter. Maxtaxan, som reformen kom att kallas, innebar omkring tusen kronor extra i månaden för en typisk småbarnsfamilj med två barn på dagis. Eftersom föräldrar med äldre barn knappt påverkades av de båda reformerna utgör de en lämplig jämförelsegrupp.

Under hela 1980-talet röstade föräldrar med små barn nästan likadant som föräldrar med äldre barn. Men detta samband bröts med de två studerade reformerna på 1990-talet. Jämfört med föräldrar med äldre barn flydde föräldrar med små barn från socialdemokraterna i valet 1994 och strömmade sedan tillbaka i valet 1998.

Eftersom både budgetsaneringen och maxtaxan genomfördes under de följande mandatperioderna går det att studera om väljarna reagerade redan på vallöftena eller om de väntade tills den utlovade politiken genomfördes. Väljarna verkar vara framåtblickande eftersom de reagerade direkt på de båda vallöftena men sedan inte reagerade på nytt när löftena väl genomfördes.

Maxtaxan dök överraskande upp i socialdemokraternas valmanifest endast en månad före riksdagsvalet 1998. En grov uppskattning visar att vallöftet förbättrade partiets valresultat med 1,5 procentenheter. Däremot påverkades inte valresultatet 2002 av att maxtaxan genomfördes tidigare det året. Dåvarande statsministern Göran Persson menade att socialdemokraterna inte hade särskilt stor glädje av löftet om maxtaxa i valet 1998, men att genomförandet av reformen grundlade partiets valseger 2002. I själva verket förhöll det sig precis tvärt om.