Denna webbplats lagrar cookies i begränsad omfattning. Genom att besöka sidan, godkänner du villkoren i vår integritetspolicy. Läs mer

Working Paper No. 817

Buying to Sell: A Theory of Buyouts

Kan temporärt ägande förklara hög belåning och stor andel delägande för företagsledningen i riskkapitalägda bolag?

Working Paper
Referens
Norbäck, Pehr-Johan, Lars Persson och Joacim Tåg (2010). ”Buying to Sell: A Theory of Buyouts”. IFN Working Paper nr 817. Stockholm: Institutet för Näringslivsforskning.

Författare
Pehr-Johan Norbäck, Lars Persson, Joacim Tåg

Buyoutfonder förvaltar i dagens läge enorma tillgångar världen över. I denna uppsats utvecklar vi en teori för temporärt ägande av buyoutfonder på oligopolistiska marknader. På dessa marknader, där företag konkurrerar om att köpa de företag fonderna har omstrukturerat, kommer buyoutföretagen att ha en stark drivkraft att öka lönsamheten. Studien pekar därmed på att temporärt ägande är ett viktigt element i buyoutföretagens affärsmodell.

Det finns i dag mer än 9 000 riskkapitalfonder som förvaltar sammanlagt mer än 1,9 miljarder dollar. Av detta belopp består ca 63 % av fonder som specialiserar sig på uppköp av etablerade bolag, så kallade buyoutfonder. I Sverige beräknades ca 169 000 personer arbeta i företag ägda av en buyoutfond år 2007.

I denna uppsats utvecklas en teori för temporärt ägande av buyoutfonder på oligopolistiska marknader. Ett centralt element är problemet att ge företagsledningen incitament att agera i ägarnas bästa intresse när omstruktureringen av företaget sker. Belåning av verksamheten och delägande för företagsledningen är då centrala styrverktyg som ägarna kan använda sig av för att öka lönsamheten.

Empiriska studier har visat att företag ägda av buyoutfonder använder dessa verktyg i större utsträckning än börsnoterade bolag, samt att företag ägda av buyoutfonder tenderar att uppvisa högre produktmarknadsvinster. Då är det naturligt att ställa sig frågan varför börsnoterade bolag inte använder sig av dessa verktyg i lika stor utsträckning för att ge företagsledningen incitament att öka lönsamheten.

I uppsatsen påvisas att en delorsak kan vara att buyoutfonderna är temporära ägare och således maximerar avyttringsvärdet på företaget. I oligopolistiska marknader där företag konkurrerar om att köpa de företag buyoutfonderna har omstrukturerat, kommer buyoutföretagen då att ha en starkare drivkraft att öka produktmarknadsvinsten än börsnoterade bolag. De kommer således att ha en högre produktmarknadsvinst och högre investeringskostnader, en företagsledning med större ägarandel samt en högre belåning på företaget.

Orsaken är att de framtida köparna av företaget är villiga att betala både för att köpa företaget och för att förhindra konkurrenter från att köpa företaget. Genom att öka lönsamheten ökar man både värdet för den framtida köparen att äga företaget och värdet av att förhindra en konkurrent till denne köpare att köpa företaget. Avyttringsvärdet ökar alltså av två orsaker. Jämför detta med ett börsnoterat företag som endast har en drivkraft att öka lönsamheten, men inte någon drivkraft att öka värdet för att förhindra en konkurrent att köpa tillgångarna.

Studien erbjuder därigenom en ny förklaring till observerade egenskaper hos företag ägda av buyoutfonder. Den förklarar även varför temporärt ägande kan vara ett viktigt element i buyoutföretagens affärsmodell, samt varför det inte är lönsamt för företag som inte är temporärt ägda att helt enkelt kopiera modellen med hög belåning och stor andel delägande för företagsledningen i syfte att öka produktmarknadsvinsterna då investeringskostnader blir för höga.

Pehr-Johan Norbäck

+46 (0)8 665 4522
+46 (0)73 574 3379
pehr-johan.norback@ifn.se