En av de viktigaste frågorna i kinesiska städer är den ökade fattigdomen bland ”illegala invandrare” (invånare från den kinesiska landsbygden som flyttar till städerna), vilka bor i de fattiga områdena i städerna. I syfte att analysera denna situation och föreslå åtgärder startar vi med att utgå från teori. Vi utvärderar för- och nackdelar med statlig inblandning i urban bostadspolitik och jämför alternativen att hyra eller äga sin bostad. Vi visar att länder som subventionerat hyreslägenheter har försummat att uppmuntra ägande av bostaden. I den andra delen sammanfattar vi de olika typer av bostadspolitik som har genomförts i USA, Europa och Asien. I den avslutande delen utnyttjar vi teorin och erfarenheterna från den internationella bostadspolitiken för att behandla frågor om bostadspolitiken och fattigdomen i Kina.
Vi föreslår två åtgärder för att bekämpa fattigdomen i kinesiska städer. Den första är att den kinesiska regeringen måste lära sig att identifiera de ”illegala invandrarna” och hjälpa dem att bli ”lagliga”. Det är verkligen svårt att genomföra en social bostadspolitik som bekämpar fattigdom om regeringen inte ens kan identifiera och känna igen dem som är fattiga. För det andra föreslår vi en social bostadspolitik som innebär att staten subventionerar bostäder för de fattiga. För att bekämpa fattigdom kan man antingen genomföra en målinriktad politik på platsen (t.ex. Enterprise Zone-program av den typ som förekommer i USA och Europa) eller åtgärder riktade direkt mot individerna (t.ex. MTO-programmet i USA).
För Kina skulle en målinriktad politik på platsen innebära vitalisering av de fattiga områdena i städerna. Regeringen skulle investera direkt i renovering och modernisering av byggnader där eller locka företag att etablera sig i sådana områden. En bostadspolitik riktad mot individer skulle innebära att fattiga människor flyttas från fattiga områden till rikare områden genom att regeringen betalar skillnaden i bostadspriserna till dem som flyttar (liksom i MTO-programmet i USA). Naturligtvis är de båda typerna av målinriktad politik inte ömsesidigt uteslutande utan kan genomföras samtidigt.
Vi diskuterar även andra frågor som rör fattigdom. Vi föreslår bland annat att regeringen även kan försöka hålla kvar befolkningen på landsbygden genom att locka dit företag och/eller införa ett mikrofinans-system som underlättar för landsbygdsbefolkningen att bli företagare.
