I den här uppsatsen undersöker vi om invandring påverkar individers preferenser för omfördelning. Resultaten av undersökningen tyder på att en högre andel utländska medborgare i kommunen, på grund av ökad flyktinginvandring, leder till att kommuninvånarna blir mer negativa till omfördelning mätt som preferenser för sociala bidrag.
I en tidigare studie av forskare verksamma i USA har den historiskt sett mer heterogena befolkningen i USA förts fram som en förklaring till det svagare stödet för välfärdsstaten där än i Europa. En annan undersökning, av attityderna till socialbidrag bland amerikaner, har exempelvis funnit att ett ökat socialbidragstagande bland svarta amerikaner tenderar att minska stödet för socialbidrag bland vita, men inte bland svarta, amerikaner. Dessa resultat skulle kunna tyda på en starkare känsla av generositet mot dem som anses vara mer lika en själv och att man är mer benägen att vara positiv till omfördelning när en stor del av befolkningen är lik en själv. När befolkningen är mer heterogen, t ex med avseende på härkomst, blir generositeten mindre.
Sammantaget är emellertid resultaten från den tidigare litteraturen över relationen mellan etnisk heterogenitet och preferenser för omfördelning ganska blandade. Ett genomgående metodologiskt problem är att det är svårt att skilja ut vad som är orsak och verkan. Ett uppmätt samband mellan preferenser för omfördelning och invandring kan tolkas som att en ökad invandring påverkar invånarnas preferenser, men kan lika gärna ses som ett tecken på att invånarnas preferenser påverkar var invandrarna väljer att bosätta sig. Dessutom kan förstås dessa faktorer – preferenser och invandring – båda påverkas av någon annan faktor som forskarna inte kan observera.
I vår studie av svenska data löser vi detta kausalitetsproblem genom att kombinera uppgifter om kommuninvånarnas preferenser för omfördelning i termer av nivån på sociala bidrag med data över antalet flyktingar som placerades ut i kommunerna under perioden 1985-1994. Under den perioden skedde flyktingutplaceringen genom ett nationellt program (den s k Hela-Sverige-strategin). Genom att använda dessa data kan vi lösa ett antal metodproblem. För det första kan vi med hjälp av data som mäter individers preferenser för sociala bidrag under två efter varandra följande val, följa individer över tiden och studera om flyktinginvandring ger upphov till förändringar i deras preferenser. För det andra kan vi, genom att använda data från flyktingutplaceringsprogrammet, försäkra oss om att våra resultat inte påverkas av att flyktingarna själva väljer att bosätta sig i en viss typ av kommun. Om det t ex är så att flyktingar föredrar att bo i kommuner där invånarna är mer positiva till omfördelning så ger det upphov till en korrelation mellan kommuninvånarnas preferenser och andelen invandrare, även om en sådan korrelation inte orsakas av andelen invandrare. Detta problem löses här genom att flyktingarna under utplaceringsprogrammet inte själva fick bestämma var de skulle bosätta sig.
Resultaten av undersökningen tyder på att en mer etniskt heterogen befolkning i kommunen, på grund av ökad flyktingutplacering, leder till att kommuninvånarna blir mer negativa till omfördelning, mätt som preferenser för sociala bidrag. Effekten verkar dessutom vara starkare bland individer med hög inkomst och hög förmögenhet.
IFN WP nr 860, "Ethnic Diversity and Preferences for Redistribution", har författats av Matz Dahlberg (Uppsala universitet), Karin Edmark (IFN) och Heléne Lundqvist (Uppsala universitet).
