Genom att vara innovativa kan företag skapa nya produkter och tjänster som ger dem konkurrensfördelar. Nackdelen är att forskning och utveckling (FoU) är både dyrt och riskfyllt. För att minska kostnaderna och riskerna associerade med FoU kan företag bilda allianser och dela på kostnaderna och riskerna men även på intäkterna från innovationerna som skapas. I denna uppsats presenterar vi en modell som beskriver hur företag som ingår i ett nätverk av innovationsallianser bör investera i sina allianspartners om mängden resurser som varje företag har är begränsad.
Allianser är förbund, koalitioner eller unioner som skapas av dess medlemmar för att främja varandras intressen och göra helheten starkare än vad de individuella medlemmarna är var för sig. Ibland skapas allianser av olika företag för att främja innovation som alla alliansmedlemmar sedan kan ta del av för att stärka sina positioner på marknaden.
Det finns även företag som ingår i flera olika innovationsallianser för att utveckla olika teknologier, produkter eller tjänster. Genom företag som på detta sätt ingår i flera olika innovationsallianser skapas ett helt nätverk − ett alliansnätverk − som binder samman företagen.
Olika företag bidrar olika mycket till att skapa innovationer
När företag bildar allianser finns alltid risken att olika företag bidrar olika mycket men delar lika på vinsterna, precis som med vilket samarbete som helst. Situationer där man måste balansera ansträngning med vinst brukar beskrivas av ekonomer som ett spel där varje spelare anstränger sig för att maximera sin egen nytta givet hur mycket de andra spelarna anstränger sig.
På detta sätt uppstår till slut det en jämvikt där ingen spelare kan förbättra sitt utfall.
I denna uppsats presenterar vi en modell som beskriver alliansnätverk som spel där varje företag investerar resurser i gemensamma projekt med de andra alliansmedlemmarna när varje företag har en begränsad mängd resurser som det kan investera.
Rangordna partnerskapen!
Resursbrister gör det mycket svårt att beräkna hur mycket varje enskilt företag kommer att investera i de andra alliansmedlemmarna, speciellt när alla andra medlemmar också kan lida av resursbrist och ingå i flera olika allianser samtidigt.
Vi föreslår och simulerar fyra olika strategier som företag kan använda sig av för att investera i andra alliansföretag.
Vi finner att det bästa sättet för företag att allokera sina resurser är att rangordna lönsamheten av alla sina partnerskap och investera enligt rangordningen till dess att alla resurser har tagit slut.
IFN Working Paper nr 1097, "An Extended N-player Network Game and Simulation of Four Investment Strategies on a Complex Innovation Network", är författat av Wen Zhou, Shanghai University, Shutao Ye, Shanghai University, Yifan Jia, Shanghai University, Xiaolong Lu, Shanghai University, och Nikita Koptyug, Institutet för Näringslivsforskning (IFN).
