Denna uppsats studerar hur belöningsstrukturer påverkar beteende i konkurrenssituationer mellan individer, t.ex. vid befordringar. Vårt experiment visar att när belöningsstrukturen endast belönar dem som presterar bäst utan att bestraffa dem som presterar sämst tar deltagarna stora risker, vilket kan vara ofördelaktigt för organisationen. När bestraffning införs för dem som presterar sämst minskar incitamenten att ta risker. En policyimplikation är att det är viktigt med både morot och piska för att skapa väl fungerande incitament.
En huvudfråga i ekonomisk forskning är hur man ger människor i organisationer rätt motivation att vara produktiva. När det är svårt att observera och mäta produktivitet förlitar sig organisationer ofta på relativa jämförelser mellan individer och belönar dem beroende på vilken rangordning de har i gruppen, vilket kan liknas vid en tävling. Sådana relativa jämförelser har också visat sig vara effektiva.
Men effektiviteten gäller endast om individerna inte kan ägna sig åt icke-produktiva aktiviteter. En sådan situation kan uppstå om individerna både kan öka produktiviteten och dess spridning. Exempelvis kan en VD välja att träda in på stabila marknader eller icke-stabila utvecklingsmarknader och fondmäklare kan välja säkra eller osäkra portföljer.
Så förhindras överdrivet risktagande
I en situation då individer kan påverka både nivån och spridningen på produktiviteten och belöningsstrukturen endast belönar dem med högst produktivitet uppstår incitament att ta stora risker (genom att öka spridningen). Detta sker till priset av låg genomsnittlig produktivitet, vilket kan vara diametralt mot organisationens intressen.
Logiken är enkel: De som tar mer risk ökar sannolikheten att ha högst och lägst produktivitet, där det förra belönas men för det senare utfallet finns ingen negativ konsekvens. En intuitiv lösning är att införa en bestraffning för den som har lägst produktivitet. Ett sådant system med både piska och morot tyglar incitamenten att ta stora risker och ökar produktiviteten, vilket är bra för organisationen.
Experiment med olika incitamentsstrukturer
Dessa förutsägelser har ej tidigare testats. I mångt och mycket beror detta på att det är svårt att finna situationer då dessa incitamentstrukturer kan testas mot varandra. Därför genomför vi ett experiment där vi varierar incitamentstrukturen för att se om förutsägelserna får empiriskt stöd.
Vi finner att ett incitamentssystem som endast belönar dem som har högst produktivitet genererar högt risktagande och låga nivåer av genomsnittlig produktivitet. Vidare finner vi att risktagandet minskar när ett straff för att komma sist införs samtidigt som nivån på produktiviteten ökar.
IFN Working Paper nr 1149, "Grind or Gamble? An Experimental Analysis of Effort and Spread Seeking in Contests", är författat av Ola Andersson (Uppsala universitet och IFN), Håkan J. Holm (Lunds universitet) och Erik Wengström (Lunds universitet och Köpenhamns universitet).
