Vad förklarar statsskuldens storlek? I denna studie visar vi att en hittills förbisedd faktor är av betydelse – hur reglerade marknader är. Regleringar är positivt relaterade till statsskuldens storlek, särskilt regleringar av kreditmarknader. Regleringar tycks alltså inte vara en lösning på problem med budgetunderskott och statsskuld.
Många länder har problem med skuldsättning, inte minst efter finanskrisen. Även om ökad skuldsättning kan motiveras för att stimulera ekonomin under konjunkturnedgångar, finns det tecken på att en hög statsskuld har en menlig inverkan på en ekonomis långsiktiga utveckling. Inte minst förefaller investeringar och tillväxt bli lägre, i synnerhet om statsskuldens andel av BNP är riktigt hög.
Detta gör det angeläget att bättre förstå vad som bestämmer statsskuldens storlek. Vi introducerar en hittills förbisedd men betydelsefull förklaringsfaktor – hur reglerade marknader är.
Sambanden mellan regleringar och statsskuld
Varför förväntar vi oss att regleringar av marknader påverkar hur stor statsskuld ett land har? Det finns åtminstone fyra tänkbara mekanismer som kopplar samman dessa variabler:
- Personer som på ideologisk grund ogillar regleringar ogillar också en expansiv stat med hög statsskuld, varför regleringar kan reflektera en inställning till finanspolitik som sätter avtryck i den faktiska statsskulden.
- Regleringar kan påverka ekonomins funktionssätt direkt (t ex dynamik, tillväxt, skatteinkomster och utgifter för arbetslöshet).
- Långivare kan se regleringar som tecken på svaghet eller styrka, vilket påverkar de räntor en stat måste betala för sina lån och därmed också statsskulden.
- I en reglerad ekonomi kan politiker uppleva att de primärt har stimulansåtgärder att ta till, jämfört med om ekonomin initialt var mindre reglerad.
Stort datamaterial
Vi genomför en empirisk studie med paneldata för 67 länder under perioden 1975–2010. Den beroende variabeln är den offentliga sektorns skuld som andel av BNP, medan den huvudsakliga förklarande variabeln är ett mått på regleringars omfattning på arbetsmarknaden, kreditmarknaden och för företag. Vi kontrollerar även för andra ekonomiska variabler och sådana som beskriver det politiska systemet.
Huvudresultatet är att vi finner stöd för ett positivt samband mellan regleringar och statsskuldskvoten. Ju mer reglerad en ekonomi är, desto högre statsskuld som andel av BNP tenderar landet att ha. Effekten uppkommer framförallt när kreditmarknader är reglerade, det politiska systemet är splittrat och regeringarna står till höger ideologiskt.
Om man minskar regleringarnas omfattning med en standardavvikelse är det förknippat med en minskning av statsskuldskvoten på 9 procentenheter inom en femårsperiod.
Vissa förknippar hög statsskuld med illa fungerande marknader, och en tanke är då att reglera dessa mer för att undvika en dysfunktionell ekonomisk utveckling som kräver högre offentliga utgifter. Våra resultat ger inte stöd för en sådan tanke – om något tycks mer omfattande regleringar förvärra problemet med en hög statsskuld.
IFN Working Paper nr 1239, "Regulation and Government Debt", är författat av Niclas Berggren, IFN och Ekonomihögskolan i Prag, och Christian Bjørnskov, Aarhus universitet och IFN. Kontakta Niclas Berggren, niclas.berggren@ifn.se, om du vill veta mer.
