Forskning har visat att bristfälliga institutioner, exempelvis begränsad rättssäkerhet, påverkar den ekonomiska tillväxten negativt. Eftersom formella institutioner delvis formas av ett lands politiska ledare blir det naturliga steget att undersöka deras betydelse för tillväxt. I denna uppsats visar vi att ekonomisk tillväxt i Afrika de senaste 60 åren delvis kan förklaras av de, efter självständigheten, första ledarnas egenskaper. I synnerhet är det deras ideologi och utbildningsbakgrund som har fått varaktiga konsekvenser. Enbart en statskupp som i grunden förändrar regimen verkar kunna bryta inflytandet av ledarnas utbildning.
Afrikas avkolonialisering påbörjades i efterdyningarna av andra världskriget och avslutades först under tidigt 1990-tal, när Eritrea och Namibia blev självständiga. I praktiskt taget alla länder blev självständighetsrörelsernas nyckelfigurer, som alla lovade folket en bättre framtid, ländernas första ledare. Även västerländska observatörer bedömde Afrikas tillväxtpotential som hög. I stället blev detta starten på det som inom nationalekonomi kallas för ”Afrikas tillväxttragedi”. I dag tillhör länderna i Afrika söder om Sahara fortfarande de absolut fattigaste i världen.
Forskning har visat att en bidragande orsak till den negativa ekonomiska tillväxten är förekomsten av undermåliga institutioner, exempelvis begränsad rättssäkerhet. En central fråga är därför varför vissa länder ständigt har sämre institutioner än andra? Eftersom formella institutioner delvis formas av landets ledare, blir det naturliga steget att undersöka ledarnas betydelse.
Institutioner är visserligen trögrörliga, men under autokratiskt styre, som i Afrika under självständighetsrörelsen, kan ledarna tänkas spela en större roll. I denna uppsats undersöker vi om de första ledarnas egenskaper formade den efterföljande ekonomiska tillväxten, och i så fall hur varaktiga dessa effekter var.
Ledare utbildade i Afrika förknippat med lägre tillväxt
För att analysera påverkan av den första ledarens egenskaper samlade vi in uppgifter om dennes ideologi, yrkes- och utbildningsnivå samt ålder vid tillträdet. För att analysera varaktigheten skapade vi två mått på händelser som potentiellt sett skulle kunna bryta varaktigheten av den första ledarens egenskaper: ett regimbyte som följd av en militärkupp, samt ledarens ”politiska död”. Den politiska döden uppstår antingen när ledaren dör eller tvingas lämna politiken bakom sig oavsett orsak.
Vi analyserar 40 afrikanska länder under perioden 1956–2010 och finner bl.a. att den första ledarens yrkes- och utbildningsbakgrund samt ideologi delvis förklarar tillväxten. Länder vars första ledare hade kommunistbakgrund upplevde, allt annat lika, en lägre tillväxt under det första decenniet efter självständigheten.
Vårt huvudresultat är att länder vars första ledare hade en afrikansk utbildningsbakgrund upplevde en lägre tillväxt än andra – en effekt som kvarstod även efter att ledaren hade lämnat politiken bakom sig. Enbart en statskupp som i grunden förändrade regimen ser ut att kunna ha brutit inflytandet av ledarens utbildningsbakgrund. Resultaten förändras inte nämnvärt efter en rad robusthetstest, däribland exkludering av länder som under perioden genomled inbördeskrig.
IFN Working Paper nr 1090, ”Did Africa’s First Choices Matter? Growth Legacies of Leaders at Independence”, är författat av Christina Mangaard Jørgensen, Aarhus universitet, och Christian Bjørnskov, Institutet för Näringslivsforskning (IFN) och Aarhus universitet.
