Hur föräldrar väljer att uppfostra sina barn anses ha stor betydelse för barnens framtida möjligheter. Denna studie visar att särskilt auktoritära uppfostringsmönster hänger samman med sämre livschanser och att detta samband kvarstår även i vuxen ålder.
Det är en allmänt spridd uppfattning att den typ av uppfostran som föräldrar väljer spelar en central roll för barns utveckling genom att forma deras preferenser eller genom att styra deras handlingar. Valet av uppfostringsstil antas antingen kunna vidga eller begränsa barnens handlingsutrymme. Trots omfattande forskning har det länge saknats studier som undersöker flera uppfostringsstilar och sedan följer barnens utfall upp till vuxen ålder.
Empiriskt underlag och klassificering av uppfostringsstilar
Denna studie undersöker hur olika uppfostringsstilar hänger samman med barns utfall från tonåren till medelåldern. Analysen bygger på data från Stockholm Birth Cohort som omfattar nära 3 000 barn födda 1953 i Stockholmsområdet. Studien använder den indelning av uppfostringsstilar som är vanlig inom psykologisk forskning: auktoritärt (kontrollerande/tvingande), auktoritativt (övertygande) och tillåtande (eftergivande).
Auktoritära föräldrar tenderar att begränsa sina barns valmöjligheter och att kräva lydnad. Auktoritativa föräldrar försöker i stället övertyga barnen att följa sina regler och investerar i att påverka barnens preferenser. Tillåtande föräldrar sätter i högre grad barnets lycka i fokus och låter barnet fatta egna beslut. Senare forskning har också lagt till en fjärde uppfostringsstil: försummande, som innebär ett lågt engagemang i barnens liv.
Auktoritär uppfostran ger sämre utbildningsutfall
Våra resultat visar att auktoritärt föräldraskap hänger samman med sämre långsiktiga utfall för barn, särskilt när det gäller utbildning. En ökning av auktoritärt föräldraskap med en standardavvikelse minskar sannolikheten att barnet avklarar en gymnasieutbildning med 3,3 procent och minskar även sannolikheten att barnet uppnår en universitetsexamen med 16,4 procent. För andra uppfostringsstilar finner vi svagare eller mindre konsekventa samband med livsutfall.
Tolkningar och bakomliggande mekanismer
Resultaten kvarstår även när analysen kontrollerar för arbetslöshet hos föräldrarna och barnets kognitiva förmåga. Det tyder på att auktoritärt föräldraskap inte enbart är en reaktion på skillnader i socioekonomiska förhållanden mellan familjer eller på barnets kognitiva förmåga.
Analysen ger visst stöd för möjligheten att auktoritära föräldrar har annorlunda preferenser för sina barns utbildning jämfört med andra föräldrar. Exempelvis tyder resultaten på att auktoritära föräldrar uttrycker ett lägre intresse för att deras barn ska utbilda sig.
