Medlingsinstitutets gd Irene Wennemo talade om lägstalöner i sitt öppningsanförande och sa att ett förslag från EU-kommissionen om minimilöner skulle beröra mycket få personer i Sverige men ändå innebära risker för den svenska modellen.
Frågan om gemensamma minimilöner för alla arbetstagare i EU aktualiserades efter att EU-kommissionens nya ordförande Ursula von der Leyen gjort ett uttalande om att hon vill lagstifta om en europeisk minimilön för att minska de ökande inkomstklyftorna inom EU. Uttalandet följdes av att EU-kommissionen den 14 januari i år skrev ett så kallat konsultationsdokument med syfte att undersöka om en EU-gemensam åtgärd skulle vara ett sätt att lösa problemet.
Per Skedinger har under 2019 utrett frågan om kollektivavtalsbaserade minimilöner i de nordiska länderna på uppdrag av EU-kommissionen och dess program för sysselsättning och social innovation, EaSI. – Forskning från flera länder visar att det är de EU- länder som har kollektivavtalsbaserade minimilöner, snarare än lagstiftade sådana, som har lägst löneskillnader, sa han.
EU har ännu inte kommit med några konkreta förslag gällande gemensamma minimilöner. Trots det har frågan väckt starkt motstånd i Sverige, både bland politiker och bland arbetsmarknadens parter. Samtliga anser att en EU-gemensam lag skulle hota den svenska modellen. Det stöds även av Per Skedingers forskning:
– Det skulle innebära ett ingrepp i en självreglerande nordisk arbetsmarknadsmodell och riskerar dessutom att slå ut låglönejobben i EU, särskilt i de nyaste medlemsländerna sa Per Skedinger.
Han sa också att en koordinering av minilöner är direkt olämplig. Däremot är han en stark anhängare av insamling av jämförbar information om minimilöner och utbyte av erfarenheter samt identifikation av best practice som ett sätt att motverka problemet med ökade inkomstklyftor.
Under seminariet medverkade även bland andra Katarina Areskoug Mascarenhas, EU-kommissionens representation i Sverige, samt representanter för fackförbund och arbetsgivare.