I sin bok beskriver Lars Calmfors samspelet mellan forskning och politik och hur det har fungerat, eller inte fungerat, vid ett stort antal större ekonomiska händelser. Han betonar också hur viktigt han anser det vara för forskare att vara aktiva i samhällsdebatten, trots att den typen av aktivitet inte anses vara särskilt meriterande inom den akademiska världen.
Efter bokpresentationen ställde moderator Ulrika Schenström, vd Fores, frågan om det i dag finns ett fungerande samspel mellan forskning och politik. I panelen deltog, utöver Lars Calmfors, Bengt Westerberg, fd partiledare för Folkpartiet, Irene Wennemo, generaldirektör för Medlingsinstitutet och fd statssekreterare och Sten Olsson, tidigare budgetsekreterare.
Irene Wennemo sa att samspelet mellan forskning och politik har blivit sämre i dag:
– Vi har mycket statsvetare i debatten, epidemiologer under senare tid, men det är för få ekonomer som är med i debatten.
Bengt Westerberg tog upp att det är svårt för politiken att alltid lyssna på forskare, bland annat därför att forskare sällan är ense om en fråga. Medan Sten Olsson tog upp kulturkrocken mellan forskning och politik där forskarna möjligen underskattar den tid det tar för forskning att omsättas i politik:
– Som forskare vill man snabbare se resultatet av sina forskningsresultat och vill se det omsättas i politiska reformer, medan vi som levt i den politiska miljön vet att tusentals frågor ska hanteras samtidigt. Därför får man nog som forskare finna sig i att det tar tid, man måste vara uthållig och pedagogisk för att få genomslag.