Clemens Fuest förklarade att även ekonomiska kriser och vissa icke-ekonomiska faktorer, exempelvis brist på tillit, bidragit till att populismen växt. För att tygla denna utveckling, sa han, måste vi bejaka politiska meningsskiljaktigheter. För mycket konsensus kan slå tillbaka.
– Politikerna måste erkänna att politiska beslut och den ekonomiska utvecklingen skapar vinnare och förlorare och att förlorarna har rätt att vara missnöjda, men inte har rätt till gottgörelse, sa Fuest.
Han förklarade att regeringar bör avstå från att använda folkomröstningar som ett instrument i en maktkamp.
– Folkomröstningar ska användas för politiska initiativ som kommer från folket och deras roll bör definieras tydligt i författningen.
Assar Lindbeck, professor IFN och Stockholms universitet förklarade:
– Jag har problem med begreppet populism – i dag är det till och med populistiskt att tala om populism.
Han ställde frågan vem som är populist. Är det den som säger att massinvandringen av låginkomsttagare skapar allvarliga problem i våra bostadsområden? Eller är det populistiskt att säga att alla är välkomna till Sverige? Är det den som erkänner problemet eller den som skyler över?
Alice Teodorescu, politisk chefredaktör på Göteborgs-Posten hänvisade till att det i EEAG-rapporten sägs att populister ställer de rätta frågorna, men har fel svar.
– Detta är problemet i Sverige. Ett parti [Sverigedemokraterna] har ibland tagit upp de rätta frågorna och i och med detta har övriga partrer inte kunnat ta itu med problemen. Så skapades ett utrymme för dem att ställa frågor men ingen tvingade dem att ge svar.
Karolina Ekholm, statssekreterare på finansdepartementet, förklarade att hon är tilltalad av tanken i rapporten, att den finansiella krisen och hur den hanterades kan ha givit näring åt populism.
– Eftersom eliten, som föreföll vara ansvarig för krisen, tycktes klara av den relativt oskadd medan vanliga människor upplevde svåra tider.