DET SENASTE ÅRET har på många sätt varit omtumlande, då de omedelbara effekterna av pandemin i form av allvarliga sjukdomsfall, överdödlighet och dramatiska förändringar i vårt sätt att agera i vardagen varit de mest uppenbara. Hittills har effekterna på ekonomin varit mindre än de förväntade, men vilka de långsiktiga effekterna på ekonomi, folkhälsa och arbetsliv blir är fortfarande höljt i dunkel.
Vad ska då samhället vidta för åtgärder när något inträffar som vi saknar erfarenhet av i modern tid? En förutsättning för att inte helt gå vilse och som samhälle agera i panik är ett öppet, tillitsfullt samtal mellan experter och beslutsfattare. Här har IFN verkligen levt upp till sin ambition att verka för en initierad och kunskapsbaserad samhällsdiskussion med bäring på näringslivets utveckling. Våra forskare publicerade förra året 90 debattartiklar i ledande tidningar, och ett stort antal mer omfattande populärvetenskapliga artiklar och medverkade otaliga gånger i radio, tv och podcasts.
Hur stor effekt pandemin har på produktiviteten i samhällsekonomin är omtvistat och svaret lär dröja tills alla data finns på bordet. Däremot kan vi redan nu utläsa att produktiviteten i IFN:s kärnverksamhet – forskningen – inte tagit skada. Tvärtom. Hur vi än mäter output så är 2020 särklassigt i institutets historia. Inte mindre än 87 artiklar publicerades i internationella forskningstidskrifter och antologier, och när vi mäter forskningsproduktionen enligt IFN:s kvalitetsjusterade poängskala så överskrids den tidigare toppnoteringen med 15 procent. Det rekordstora antalet working papers pekar också mot en fortsatt hög publiceringsnivå de kommande åren.
Att 2020 blev det mest produktiva året i vår historia är särskilt tillfredsställande för mig personligen då den 31 oktober 2020 blev min sista dag som vd. Det blev på dagen 15 år på posten. När jag tillträdde hade jag ingen aning om ifall jag skulle klara jobbet. Min filosofi har givetvis varit en avspegling av min personlighet men också varit präglad av uppväxtens erfarenheter på en bondgård där sunt förnuft, pragmatism och nödvändigheten av att få jobbet gjort var ledstjärnor. Vad gäller hur min syn på ledarskap har formats så råder ingen tvekan om vad jag påverkats mest av, nämligen Friedrich Hayeks artikel ”The Use of Knowledge in Society” (American Economic Review, 1945) och Jan Wallanders tillämpning av Hayeks insikter, vilka han beskrivit så väl i många skrifter (och kanske själv tagit till sig under sin tid som forskare och som IFN:s vd 1953–1961). Budskapet är att kunskapen om vad som ska göras, och hur det bäst görs, är utspridd, och med rätt förutsättningar vet duktiga personer bäst själva hur en uppgift ska lösas och vad som bör prioriteras.
När jag försöker punkta upp kärnan i min filosofi så ser den ut så här:
- Tro på att medarbetare klarar sina arbetsuppgifter, vilket gör att ansvar kan delegeras och människor växer. Men om något går snett ska det vara självklart att tala med mig så får vi lösa problemet tillsammans, och om det blir riktigt fel så är ansvaret i sista ändan vd:ns.
- Vad gäller forskarna så gäller det att:
a. Rekrytera rätt personer: viktigt att de är välutbildade och analytiskt skickliga, men kanske än mer avgörande är att de som rekryteras brinner för utmaningen att bedriva betydelsefull forskning och ser det som sin chans att göra skillnad, inte bara inom akademin utan också för näringsliv och samhälle.
b. Skapa bästa möjliga betingelser vad gäller administrativt stöd, möjligheter att knyta viktiga kontakter och få till stånd samarbeten som kan lyfta kvaliteten på den egna forskningen.
c. Tydliggör högt ställda förväntningar på resultat: utvärdera resultatet, men påstå dig inte veta hur resultatet bäst ska uppnås – forskaren vet mer om detta än chefen.
d. Förmedla att forskare är fria att välja forskningsfrågor, men att de samtidigt måste förstå att det ingår att bidra till att stärka IFN.
e. Skapa förväntningar och bygg kultur genom ditt eget exempel: arbeta hårt, producera mycket egen forskning av hög relevans för IFN och delta i samhällsdebatten. - Det finns alltid förbättringsmöjligheter, men som Jan Wallander så övertygande visat kommer den som låter sig styras av budgetar att dömas till medelmåttighet. Utan denna tvångströja kan man däremot fånga de oförutsedda möjligheter som dyker upp. Det avgörande är att varje projekt går ihop och bidrar till att stärka helheten.
Slutligen vill jag rikta ett varmt tack till alla medarbetare, styrelseledamöter, finansiärer och övriga som jag fått förmånen att samverka med under mina 15 år som vd. För egen del har det överträffat alla förväntningar, och jag lovar att göra vad jag kan för att i rollen som senior forskare bidra till det fortsatta byggandet av IFN.
MAGNUS HENREKSON,
PROFESSOR OCH VD 2005–2020