Privatization of Credence Goods: Theory and an Application to Residential Youth Care

Den här uppsatsen studerar privatisering av tjänster där producenten vet mer än köparen om optimal kvantitet, s.k. trovärdighetsvaror. Jag utvecklar en teori som visar att privatisering av trovärdighetsvaror riskerar att leda till överproduktion medan offentlig produktion i vissa fall innebär underproduktion. Teorins förutsägelser testas sedan empiriskt på ett datamaterial över institutionsvård för ungdomar med sociala problem. I enlighet med teorin finner jag att totalkostnaden är högre i privata institutioner på grund av en längre vårdtid, medan offentliga institutioner undviker de ungdomar som har tyngst problematik.

I den här uppsatsen studeras hur privat drift påverkar utfallet för varor och tjänster där producenten vet mer än köparen om vilken kvantitet som är optimal, s.k. trovärdighetsvaror. Typiska exempel på trovärdighetsvaror är sjukvård, advokattjänster och bilreparationer. Läkare, advokater och bilmekaniker vet i kraft av sin expertis ofta mer om köparens verkliga behov än köparen själv. Detta gör det möjligt för dem att agera opportunistiskt genom att antingen överdriva eller underdriva köparens behov.

I uppsatsens teoretiska avsnitt antas att bara producenten vet om köparen har ett behov av tjänsten. Jag antar också att producenten kan sälja mer om kvaliteten är hög. Privata företag har starka incitament att minska kostnader vilket innebär att de kan frestas strunta i tjänstens kvalitet. Om priset sätts över produktionskostnaden har dock även privata företag incitament att satsa på kvalitet eftersom de vill öka sin försäljning. Detta innebär dock att de också har ett incitament att använda sitt informationsövertag till att förmå köparen att betala för onödiga tjänster. Med en privat producent är det därför bara möjligt att få korrekt information om behov i de fall kvalitet inte är viktigt.

Personalen i offentliga företag har svagare incitament att minska kostnader. Detta innebär att produktionen blir mindre kostnadseffektiv, men också att köparen inte behöver höja priset för att förmå personalen att satsa på kvalitet. Eftersom offentliga företag inte har något incitament att sälja mycket kommer de till skillnad från privata producenter att använda sitt informationsövertag till att slippa uppgifter som anses särskilt arbetsamma.

I uppsatsens empiriska del appliceras teorin på institutionsvård för ungdomar med sociala problem. Ungdomsvård är en trovärdighetsvara i så måtto att personalen på en institution vet mer än socialtjänsten om en tonårings vårdbehov. Analysen ger ett starkt stöd för att privata institutioner förlänger vårdtiden. På grund av den längre varaktighet är totalkostnaden för privat vård dubbelt så hög som för offentlig vård. Samtidigt visar det sig att offentliga institutioner är mindre villiga att behandla ungdomar med särskilt svåra problem. Vidare framkommer att privata institutioner har lägre dygnskostnad än offentliga för låg kvalitet, men att de samtidigt är dyrare för hög kvalitet. Flera indikatorer pekar också på att privata institutioner satsar mindre på kvalitet.

Slutsatsen av den empiriska analysen är att offentlig vård är bättre för ungdomar som inte har särskilt allvarliga problem eftersom kvaliteten är högre och totalkostnaden lägre. För ungdomar som är särskilt arbetsamma att behandla är valet mellan privat och offentlig vård inte självklar. Å ena sidan har privata institutioner en lägre grundkvalitet och en högre totalkostnad. Å andra sidan finns risken att personalen på en offentlig institution är alltför snabba med att skicka ungdomar vidare i vårdkedjan om problem skulle uppstå på institutionen.

 Supplementary Appendix