Denna artikel utvecklar en ny teori för att analysera inkomstförsäkringars funktion. Teorin gör det också möjligt att analysera sociala normers roll för hur inkomstförsäkring används. Teorin är särskilt väl lämpad att analysera sjukförsäkringar men den kan med vissa modifikationer även användas för analyser av andra typer av inkomstförsäkringar.
Den moderna litteraturen om inkomstförsäkringar har sitt ursprung i teorier där inkomstförsäkring betalas ut till en individ efter att individen upplevt någon typ av ”hälsochock”. Hälsochocken har antagits kunna anta två värden: antingen är individen tillräckligt frisk för att kunna arbeta eller så är individen så sjuk att han eller hon inte kan arbeta. Det är emellertid mer realistiskt att representera individens hälsotillstånd som en gradfråga. En individs arbetsmarknadsfrånvaro kan även bero på faktorer som inte är strikt medicinska, t.ex. attityd till arbete och fritid, sociala arbetsplatsvillkor samt diverse privata omständigheter. Dessa faktorer är svåra att modellera genom en binär variabel.
I artikeln utvecklas därför en enkel men realistisk teori där individens förmåga och vilja att arbeta är en kontinuerlig variabel. I denna kontext skapar inkomstförsäkring inte enbart en möjlighet till inkomstutjämning över tiden utan tillåter även individen att stanna hemma från arbetet om detta ses som särskilt betungande. Som en följd av detta kan individen anpassa sitt arbetsutbud gradvis efter de marginaleffekter som skatte- och försäkringssystem ger upphov till. Det uppstår därvid även ett problem med att individer som egentligen inte är behöriga ändå erhåller inkomstförsäkring. Teorin låter oss beakta administrativa avslag av försäkringsutbetalningar och den passar dessutom bra för att analysera betydelsen av sociala normer avseende inkomstförsäkringens funktionssätt.
Sammanfattningsvis finns det tre fördelar med att se individers förmåga och vilja att arbeta som en kontinuerlig variabel. För det första är teorin mer realistisk då den förutsätter att individen optimerar mellan inkomstutjämning över tiden och befrielse från ett betungande arbete å ena sidan och minskad konsumtionsreducering å andra sidan. För det andra visar modellen att det krävs strängare villkor för att inkomstförsäkring ska vara önskvärt än vad tidigare teorier implicerar. Inkomstförsäkringens önskvärdhet beror nu inte enbart på individens hälsochock utan även på nytta av konsumtion kopplad till arbetsutbud. För det tredje är det möjligt att i teorin inkorporera fler faktorer än priser och inkomster, till exempel sociala normer och administrativa av ansökningar om försäkringsutbetalningar.
