Frågan huruvida en uppgift lämpligen löses inom en organisation eller bör köpas in analyseras inom ramen för en teoretisk modell med incitament i fokus. Den centrala slutsatsen är att kvalitetsdimensionen är avgörande: om kvaliteten hos den utförda uppgiften är svår att mäta och har stor betydelse för värdet av att uppgiften löses talar detta, allt annat lika, för att uppgiften löses inom organisationen.
I denna teoretiska uppsats analyseras valet mellan att förlägga en aktivitet inom en organisation å ena sidan, och att köpa in den å den andra. Grundfrågan är hur egenskaper hos aktiviteten i fråga påverkar det optimala valet. Svaret på denna fråga har bland annat konsekvenser för hur man ska förstå företags och andra organisationers funktion och syfte, och för hur offentliga myndigheter och förvaltningar bör sätta gränsen mellan egen och inköpt verksamhet.
Uppsatsen är i första hand en analys av hur aktiviteter bör förläggas givet ett antagande om att det finns en grundskillnad mellan de incitament för kostnadsbesparingar som skapas när aktiviteter förläggs internt (då incitament för kostnadsbesparingar är måttliga) respektive köps in (då dessa incitament är starkare); detta antagande har starkt empiriskt stöd. Analysens huvudobjekt är de kontrakt som ger direkta och indirekta incitament när en uppdragsgivare – benämnd ”principal” eller ”huvudman” i litteraturen – delegerar en uppgift till en uppdragstagare – benämnd ”agent”. De incitament som skapas bestämmer hur hårt och på vilket sätt agenten anstränger sig i utförandet av uppgiften.
Ett resultat i uppsatsen är att incitament ”sipprar ner” genom hierarkier av incitamentskontrakt av det slag som beskrivits ovan. Detta resultat innebär t.ex. en enkel förklaring till att icke vinstdrivande verksamheter är mindre benägna att ge direkta incitament – såsom bonusinslag i ersättningen – till enskilda anställda.
I uppsatsen beaktas särskilt att den ansträngning som görs består av ett direkt ekonomiskt resultat, som t.ex. en kostnadsbesparing, och ett mått på kvaliteten i det som görs. Agenten kan fördela sina ansträngningar mellan dessa målsättningar och de konkurrerar i regel med varandra i meningen att en större ansträngning i syfte att sänka kostnader gör det mer kostsamt att värna kvaliteten. Under antagandet att kostnader är lättare att mäta än kvalitet uppstår avvägningen mellan att ge incitament för kostnadsbesparingar och att ge incitament för kvalitetsarbete.
Uppsatsens huvudresultat är att aktiviteter i högre grad bör förläggas inom en organisation om värdet av kvalitet är stort (d.v.s. om värdet av att aktiviteten utförs påverkas starkt av den uppnådda kvaliteten) eller om kvalitetsproblemet är svårbemästrat (p.g.a. att kvaliteten är svår att mäta eller mätningen riskerar att manipuleras av den ansvarige agenten). I slutet av uppsatsen diskuteras empiriska implikationer, tillämpningar på offentlig utkontraktering samt frågan om man bör premiera icke vinstdrivande arrangemang i sammanhang där kvalitetsproblemen är särskilt svårbemästrade i de bemärkelser som beskrivits.