Sverige är i dag en kunskapsbaserad ekonomi där tillväxten bl.a. drivs av humankapital, information och nya idéer. Tyvärr märks detta alltför lite i vår officiella statistik där immateriella investeringar som exempelvis forskning och utveckling, varumärke och kompetensutveckling inte klassificeras som investeringar utan som löpande kostnader. Detta trots att de flesta företagare håller med om att exempelvis kostnader för forskning och utveckling tas i syfte att öka intäkterna under en lång tid framöver och därmed per definition borde räknas som investeringar. Den här uppsatsen visar att immateriella investeringar och därmed tjänster varit betydligt viktigare för den svenska ekonomiska utvecklingen än vad som framgår av officiell statistik.
Sedan krisen i början av 1990-talet har den svenska produktivitetstillväxten varit stark både historiskt och internationellt sett. Arbetsproduktivitetstillväxten i näringslivet var exempelvis en av de högsta i Västeuropa 1995–2005. Bland ekonomer har det framförallt funnits tre viktiga förklaringar till den starka utvecklingen: Återhämtning från krisåren i början av 1990-talet, avregleringar som genomfördes under 1980-talet och informations- och kommunikationsteknologins (IKT) genombrott. Den här uppsatsen visar att ytterligare en viktig förklaring till den svenska produktivitetsutvecklingen var de investeringar som gjordes i immateriella tillgångar under 1990-talet. Beräkningar visar att nästan 50 procent av arbetsproduktivitetstillväxten 1995–2004 var hänförlig till immateriella investeringar i näringslivet.
Under de senaste decennierna har den svenska ekonomin blivit alltmer kunskapsintensiv, vilket inneburit att immateriella tillgångar som exempelvis forskning och utveckling, varumärke, design och kompetensutveckling har blivit viktigare för tillväxten. Trots detta klassificeras immateriella investeringar fortfarande inte som investeringar i nationalräkenskaperna utan redovisas istället som löpande utgifter. Dessa utgifter (246 mdr kr) skulle ha utgjort 9 procent av Sveriges BNP 2004 om de klassificerats som investeringar. Motsvarande siffra för materiella investeringar är 14 procent, vilket innebär att de immateriella investeringarna utgjorde närmare två tredjedelar av de materiella investeringarna.
Denna uppsats visar också, baserat på tillväxtbokföringsmetoden att en stor andel av produktivitetstillväxten i den svenska ekonomin är hänförlig till immateriella investeringar. Enligt tillväxtbokföringsmetoden delas arbetsproduktivitetstillväxten upp i tre delar: förändringen i kapitalintensitet, förändringen i arbetskraftens kompetens och förändringen i total faktorproduktivitet (TFP). Beräkningar visar att immateriella investeringar utgjorde 44 procent av BNP-tillväxten och 46 procent av arbetsproduktivitetstillväxten i näringslivet 1995–2004. Då en stor andel av de immateriella investeringarna utgörs av tjänster så belyser resultaten strukturförändringen i den svenska ekonomin där tjänster blivit allt viktigare. För att bättre förstå tjänsternas betydelse för den svenska ekonomin är det viktigt att framöver utveckla statistiska mätmetoder för tjänstesektorn. Ett viktigt steg skulle vara att inkludera immateriella investeringar i nationalräkenskaperna.
