Ett återkommande tema i utvärderingar av svensk institutionsvård för ungdomar med olika former av sociala problem är att kommunernas socialtjänst inte lägger ned tillräckligt med tid och resurser på att planera och övervaka vården. I denna uppsats visar jag att placeringar av ungdomar i Hem för Vård och Boende (HVB) som planerats i förväg har bättre utfall både under och efter placeringen, jämfört med dem som inte planerats.
I Sverige placeras årligen cirka 4000 ungdomar i någon form av institutionsvård. Majoriteten av dessa placeras med grund i egna beteendeproblem, t ex missbruk eller kriminalitet. Sedan 2001 anges i Socialtjänstlagen att ungdomar som placeras i vård utanför hemmet ska ha en personlig vårdplan och att ansvaret för detta faller på kommunernas socialtjänst. De utvärderingar av socialtjänsten som genomförts av bland annat flera länsstyrelser tyder dock på att socialtjänstens vårdplaner ofta är inkompletta.
I den här uppsatsen undersöker jag om bristen på planering påverkar vårdens kvalitet. För detta använder jag ett datamaterial som omfattar drygt 350 placeringar av ungdomar i s.k. Hem för Vård och Boende (HVB) under 1991. För en knapp tredjedel av dessa placeringar angavs den planerade varaktigheten av vården i förväg. Jag argumenterar för att en tidsplan bör vara ett minimikrav för att vården ska anses som ”planerad”.
Jag finner att placeringar med planerad vårdtid löper en betydligt lägre risk att avbrytas i förtid och att leda till vidare placeringar på andra institutioner. Ungdomar vars vårdtid planerats i förväg uppvisar också en lägre risk för att dömas för brott i vuxen ålder eller att vårdas för psykiska problem. Jag finner dock ingen effekt på utbildning eller sannolikheten att ta emot socialbidrag.
Avspeglar dessa samband en kausal effekt av planerad vård på framtida utfall? En alternativ hypotes är att ungdomar med planerad vårdtid skiljer sig systematiskt från dem vars vårdtid inte planeras. Exempelvis kan det vara lättare att planera vårdtiden för ungdomar med mindre allvarliga problem. Denna förklaring kan inte uteslutas, men det finns inget i datamaterialet som tyder på att så är fallet. Trots att den information som finns om ungdomarnas problembild vid tiden för placering kan förklara en fjärdedel av variationen i brottslighet i vuxen ålder, förklarar den inget av variationen i vilka placeringar som planeras i förväg.
