Överföringskapaciteten i det nordiska stamnätet har stor betydelse för elpriserna i Norden. För att koordinera driften och underhållet av nätet mellan länderna har det framförts önskemål om att lyfta ansvaret för stamnätet från nationell till nordisk nivå. I denna studie ställs frågan vad som skulle hända om man skapade en gemensam regleringsmyndighet och en gemensam systemoperatör med ansvar för driften av hela stamnätet. En viktig slutsats är att en gemensam regleringsmyndighet är en bra idé ifall man förmår balansera de olika ländernas politiska inflytande över regleringsmyndigheten.
Förra vinterns prisrekord visade med all tydlighet hur viktiga flaskhalsarna i det (högspänta) nordiska stamnätet är för elpriset. Samtidigt som priset i Sverige nådde en högre nivå än någonsin tidigare med 14:58 kronor per kilowattimme (kWh) på den nordiska elbörsen Nord Pool den 17 december förra året, kostade elen endast 44 öre per kWh i södra Norge. Utan flaskhalsar i systemet skulle prisutjämning ha drivit det nordiska elpriset ner till mer modesta 1:09 kronor per kWh.
På en flernationell elmarknad som den nordiska påverkar förbättringar i stamnätet inom ett land även de omkringliggande länderna. Ökat energiflöde gör att priserna på hela marknaden ändras. Ansvaret för att tillhandahålla tillräcklig överföringskapacitet ligger på systemoperatörerna i varje land som äger och driver respektive lands stamnät, samt på de nationella regleringsmyndigheterna som sätter upp de ekonomiska ramar som styr systemoperatörernas verksamhet.
Med ett nationellt perspektiv på stamnätet riskerar man att varje systemoperatör tar för lite hänsyn till effekterna utomlands när man avsätter resurser för underhåll och förbättring av näten. Man riskerar dessutom att resurserna läggs på fel ställe i systemet ifall koordineringen av investeringar och underhåll mellan länderna är bristfällig.
I denna studie försöker jag besvara frågan om vad som skulle hända om man i stället skapade en regleringsmyndighet med ansvar för att övervaka hela stamnätet och om samhället i så fall skulle tjäna på att slå ihop de nationella systemoperatörerna till en enda. En viktig slutsats är att en gemensam regleringsmyndighet är en bra idé ifall man förmår balansera de olika ländernas politiska inflytande över regleringsmyndighetens beslut. Med balanserat inflytande undviker man att enstaka länders intressen tar överhand.
Frågan om gemensam systemoperatör är mer komplicerad och svaret beror mycket på hur nätverket är uppbyggt. Jag visar bland annat att en systemoperatör kan tjäna på att lägga för lite resurser på stamnätet ifall värdet av kapacitet i en del av systemoperatörens nät sjunker när kapaciteten i en annan del av nätet är hög. Om nätet uppvisar stor grad av sådan substituerbarhet kan det vara bäst att fördela ansvaret för nätet på flera systemoperatörer, som man har det i Norden i dag.
IFN Working Paper nr 838, "Optimal Transmission Regulation in an Integrated Energy Market", är författat av Thomas Tangerås vid Institutet för Näringslivsforskning.
