Östtimor firar i år tioårsjubileum som självständig nation. Vid självständigheten låg landet i spillror, men optimismen var trots detta stor liksom det internationella samfundets vilja att hjälpa till. De första årens eufori har emellertid gradvis förbytts i en frustration över den djupa fattigdom och de stora svårigheter som landet står inför. Denna studie diskuterar en adekvat utvecklingsstrategi för Östtimor med fokus på förbättringar inom den viktiga jordbrukssektorn.
De allra flesta invånarna i Östtimor är sysselsatta inom självhushållningsjordbruk där produktivitet och inkomster är mycket låga. En expanderande modern sektor skulle i bästa fall kunna absorbera arbetskraft i jordbruket och därigenom höja produktion och inkomster. Ekonomisk tillväxt i utvecklingsländer kommer traditionellt till stånd då individer flyttar från jordbrukssektorn med låg arbetsproduktivitet, till den formella sektorn med högre produktivitet. Tyvärr finns inte en sådan modern sektor i Östtimor och mycket tyder på att befolkningen åtminstone på kort och medellång sikt kommer att tvingas fortsätta söka sin utkomst inom jordbruket.
Hinder för jordbrukets utveckling
För att inkomsterna ska öka krävs därför förbättringar inom jordbruket. I dagsläget är produktionen låg och det mesta som produceras konsumeras inom de egna hushållen. Det finns många anledningar härtill. Vi visar i studien t.ex. att infrastrukturen är mycket bristfällig, vilket gör det svårt att få ut varor på marknaden. Vidare hindrar oklara jordägarförhållanden investeringar som kan resultera i ökad produktion. I dag är det få jordbrukshushåll som använder sig av konstbevattning, kemiska bekämpningsmedel, traktorer eller konstgödsel. En svårighet är att det inte finns något fungerande kreditväsende som möjliggör investeringar i jordbruk. Ytterligare ett problem är den låga utbildningsnivån som gör det svårt att införa moderna produktionsmetoder.
Vägar ut ur självhushållningen
Det är inte svårt att peka på konkreta åtgärder som skulle kunna öka produktion och inkomster. Dessa diskuteras i studien. Mycket handlar om att göra det möjligt för bönderna att ta steget från självhushåll till att sälja sina produkter på marknaden. Hur stor effekt detta skulle få på produktion och inkomster beror på hur jordbrukssektorn svarar på prisförändringar. Vår analys visar att prisförändringar på kaffe och andra avsalugrödor kan komma att påverka produktionen mer än prisförändringar på majs och ris. Vidare är det tydligt att möjligheten till lönearbete utanför jordbruket, t.ex. genom tillfälliga arbeten i vägprojekt, kan ha stor påverkan på jordbrukshushållens totala inkomster.
IFN WP nr 929, ”Improving the Lot of the Farmer: Development Challenges in Timor-Leste during the Second Decade of Independence”, är författat av Mats Lundahl vid Handelshögskolan i Stockholm och Fredrik Sjöholm vid Institutet för Näringslivsforskning och nationalekonomiska institutionen vid Lunds universitet.
