Relationen mellan ekonomins tillväxt och välståndets fördelning tillhör en av de mest omdiskuterade och utforskade frågorna bland nationalekonomerna. Trots betydande insatser är vår kunskap om betydelsen för denna relation av de stora utvecklingssprången, t ex övergången från jordbruks- till industrisamhälle eller den alltmer globaliserade handeln, fortfarande begränsad.
Till viss del beror detta på att vi länge saknat data över långa, historiska trender i den ekonomiska fördelningen. På senare år har emellertid stora framsteg gjorts på denna front, och vår studie sammanfattar och tolkar dessa nya vetenskapliga landvinningar gällande inkomst- och förmögenhetsfördelningens utveckling.
På 1950-talet producerade pionjären Kuznets de första faktiska, långa tidsserierna över inkomstfördelning mellan individer baserat på taxeringsdata. Därefter kom mycket av forskningen på området att domineras av försök att följa individer över tid genom urval. Detta möjliggjorde forskning på en rad områden, men en nackdel var att den historiska dimensionen gick förlorad. I praktiken blev ”lång sikt” liktydigt med i bästa fall utveckling efter 1960 och i de flesta fall sedan 1980-talet. En annan begränsning med data som baserar sig på urval är att de inte lämpar sig väl för att fånga vad som händer i den yttersta toppen av fördelningen. Den nya forskningen har bidragit med ökad kunskap inom båda dessa områden.
Minskad ojämlikhet under 1900-talet
Vår undersökning visar att inkomstkoncentrationen tycks ha varit historiskt hög i början av 1900-talet i nästan alla länder för vilka vi har data. Under 1800-talet finns exempel på länder med antingen relativt hög eller låg koncentration. Från 1900-talets början till omkring 1980 minskar inkomstkoncentrationen och topprocentandelen mer än halveras i de flesta länder. Denna utveckling drivs till stor del av lägre kapitalinkomster.
Efter 1980 är utvecklingen mer spridd. I vissa länder har inkomstandelen i den yttersta toppen ökat kraftigt, i vissa fall (som i USA) nästan till samma nivåer som före första världskriget. I andra länder har uppgången varit mycket mindre och i vissa fall nästan obefintlig.
Ser man till inkomstkompositionen i denna utveckling finns fler skillnader; i vissa länder (som i Sverige) drivs mycket av förändringar i kapitalinkomster medan större lönespridning är viktigare i andra fall (som i USA). En stor del av den långsiktiga förändringen av topptiondelens inkomstandel sett över alla länder är förändringar som sker i topphundradelens andel.
Hur kan utvecklingen förklaras?
Till sist diskuteras olika teorier som förts fram för att förstå utvecklingen över tid. Vi drar slutsatsen att ingen teori tycks kunna förklara utvecklingen av inkomstfördelningen över tid på ett tillfredsställande sätt.
Sammanfattningsvis kan vi konstatera att: 1) Det verkar inte finnas någon enskild teori som på ett tillfredställande sätt förklarar hela utvecklingen. 2) En stor utmaning för många förklaringar är att skillnaderna i utveckling är så stora inom den övre delen av fördelningen. Det går inte att på ett tillfredställande sätt förklara utvecklingen i termer av ”högutbildade” jämfört med ”lågutbildade”. 3) Det är mycket viktigt att skilja på inkomster från kapital och inkomster från lön och hur respektive del utvecklas.
IFN Working Paper nr 1021, "Long-Run Trends in the Distribution of Income and Wealth”, är författat av Jesper Roine, Handelshögskolan i Stockholm, och Daniel Waldenström, Uppsala universitet och IFN.
