Hur demokratiska system påverkar ekonomisk tillväxt är en fråga som intresserat många delar av samhällsvetenskapen. Åsikter och teoretiska prediktioner skiljer sig kraftigt åt vilket understryker vikten av empirisk forskning. Vi undersöker sambandet mellan demokratisering och tillväxt på lokal nivå i Indonesien. Genom det gradvisa införandet av lokala val kan vi komma till rätta med metodologiska problem som plågat tidigare studier. Våra resultat visar inte på någon tillväxteffekt av ökad demokratisering. Demokratiseringen har inte heller någon effekt på näringslivsklimatet, som t.ex. korruption, i olika indonesiska distrikt.
Ekonomisk teori tenderar att visa på en positiv tillväxteffekt av ökad demokratisering. Medborgarna i en demokrati har möjlighet att själva välja dugliga ledare, snarare än att ledare av skiftande kvalitet kommer till makten genom vapenmakt eller via familjerelationer. Vidare kommer ledare som inte sköter sitt uppdrag att röstas bort i en demokrati. Denna positiva syn på demokratins positiva tillväxteffekt har ifrågasatts av många bedömare.
Det har t.ex. uppmärksammats att i demokratiska utvecklingsländer är det vanligt att lokala eliter monopoliserar makt genom användandet av väletablerade nätverk av politiker, organisationer och näringsliv. Vissa bedömare går så långt som att hävda att autokratier är bättre lämpade för ekonomisk utveckling genom att ledare i sådana länder kan fatta politiskt svåra men ekonomiskt nödvändiga beslut.
Kan vi lita på tidigare studier?
Det är alltså tydligt att åsikterna om demokratins effekter på tillväxt går isär vilket understryker vikten av empiriska studier. De flesta tidigare empiriska studier finner en positiv tillväxeffekt av ökad demokratisering. Ett metodologiskt problem är att det är svårt att definiera vad demokrati är. Ett annat är att länder skiljer sig åt i en mängd olika aspekter, vilket gör det svårt att isolera effekten av demokrati. De mest sofistikerade studierna undersöker vad som händer med tillväxt när det politiska styret ändras från autokrati till demokrati eller tvärtom.
Förutom att det är svårt att definiera demokrati på landsbasis är problemet med dessa studier att det troligtvis inte är slumpmässigt vilka länder som genomgår denna typ av politisk förändring. I många länder tycks den ekonomiska utvecklingen orsaka förändringar i det politiska systemet snarare än tvärtom.
Lokala val har ingen effekt på ekonomisk tillväxt
Vi använder oss av lokala val i Indonesien för att undersöka sambandet mellan demokrati och ekonomisk tillväxt. Införandet av direkta val av lokala ledare skedde vid olika tillfällen. Tidpunkten bestämdes av när mandatet för den tidigare lokala ledaren, utsedd under den auktoritära president Suharto, löpte ut. Detta innebär att införandet av direkta val är exogent, d.v.s. att det inte beror på andra faktorer som även kan påverka tillväxt. Vi kan därigenom undersöka effekten av val, en hörnsten för ett demokratiskt system, på tillväxt genom att jämföra distrikt med direkta val gentemot distrikt med indirekta val.
Vi finner inga tillväxteffekter av direkta val: distrikt med direkta val växer ungefär i samma takt som distrikt utan direkta val. Resultatet är robust för förändringar i mätmetoder, val av tidsperioder och i olika delar av landet.
Dessa ekonometriska resultat indikerar att direkta val inte har någon nämnvärd påverkan på tillväxtfrämjande politik. Detta bekräftas i en andra del av studien där vi jämför en stor mängd variabler som fångar näringslivsklimatet i olika distrikt. Distrikt som har direkta val uppvisar inte nämnvärt bättre resultat än distrikt med indirekta val när det gäller transparens, infrastruktur, korruption, licensförfarande, landrättigheter och sammanlagt över 60 liknande faktorer.
IFN WP No. 1023, ”The Effect of Elections on Economic Growth: Results from a Natural Experiment in Indonesia", är författat av Sara Moricz vid Nationalekonomiska institutionen vid Lunds universitet och Fredrik Sjöholm vid Institutet för Näringslivsforskning och Nationalekonomiska institutionen vid Lunds universitet.
