Under 2007–09 sänktes egenavgiften för unga egenföretagare i två steg. Trots att sänkningarna ledde till högre inkomster ökade inte antalet egenföretagare.
Hög och bestående ungdomsarbetslöshet är, och har länge varit, en stor utmaning för Sverige liksom för andra europeiska länder. Att många unga har svårt att få en reguljär anställning skulle kunna förklaras av brist på erfarenhet eller få och små nätverk. Om så är fallet skulle egenföretagande kunna vara en väg in på arbetsmarknaden.
Eftersom det i dag finns lite kunskap om hur egenföretagande stimuleras på ett effektivt sätt är det svårt för beslutsfattare att veta vilka insatser som ger resultat.
Unga jämförs med något äldre
I denna uppsats undersöks effekten av sänkta skatter på ungas egenföretagande. Under 2007–09 sänktes arbetsgivaravgiften för anställda under 26 år i två steg. Samtidigt sänktes den så kallade egenavgiften för egenföretagare i samma ålder.
Eftersom sänkningarna omfattade specifika åldersgrupper är det möjligt att utvärdera effekterna genom att jämföra målgruppens utveckling över tid med utvecklingen hos individer som är något äldre och som därmed inte omfattades av de nya reglerna.
Omfördelande effekter på arbetstiden
Resultaten visar att sannolikheten att driva ett företag inte påverkades av skattesänkningarna. Inte för någon av de grupper som studeras – exempelvis kvinnor, män, utlandsfödda och individer med yrkesutbildning – finns några statistiskt säkerställda effekter.
I uppsatsen studeras även vad som skedde med ungas inkomster som resultat av skattesänkningarna. Inkomster från egenföretagande ökade medan inkomster från lönearbete minskade. Det tyder på att de riktade skattesänkningarna ledde till att unga ägnade mer tid åt sina företag och mindre tid till lönearbete.
IFN Working Paper nr 1117, "Effects of Taxes on Youth Self-Employment and Income", är författat av Johan Egebark, Institutet för Näringslivsforskning (IFN) och Arbetsförmedlingen.
