Forskarna är inte eniga om hur ett lands regering intervenerar vid en ekonomisk kris. Vissa forskare finner att kriser resulterar i fler regleringar och större offentlig konsumtion. Andra forskare menar att effekten tvärtom blir avregleringar och nedskärningar.
I denna studie finner vi att vänsterorienterade regeringar ökar de offentliga utgifterna mer och inför fler regleringar än andra regeringar. Vidare sker ingen återgång till mer normala nivåer efter krisens slut oavsett regeringens politiska färg.
Reaktionerna på den svåra ekonomiska kris som drabbade världen 2008 skiljde sig väsentligt åt mellan olika regeringar. Efter krisen följde en livlig debatt om i vilken grad staten bör ingripa och vilken roll regeringens politiska ideologi spelar i detta sammanhang.
Vi studerar hur utgifter och regleringar förändras efter en ekonomisk kris och hur permanenta dessa förändringar blir. Vår data täcker 68 länder mellan 1975 och 2010.
I den statistiska analysen kontrollerar vi bland annat för unika egenskaper hos varje land som inte förändras över tid, men även sådana egenskaper som förändras, till exempel de internationella nivåerna på utgifter och regleringar samt de olika ländernas parlamentariska läge.
Regleringar och den offentliga sektorns utgifter mäts med ett antal indikatorer. En ekonomisk kris definieras som antalet år som ett land upplever negativ tillväxt.
De initiala reaktionerna på en ekonomisk kris
Huvudresultaten i studien visar att alla typer av regeringar generellt ökar sina utgifter temporärt under en ekonomisk kris och särskilt under en mer allvarlig sådan. Det visar sig dock att åtgärderna skiljer sig åt beroende på regeringens ideologiska inriktning.
Initialt driver socialdemokratiska och andra vänsterorienterade regeringar igenom betydligt större utgiftsökningar i offentlig sektor, främst genom offentlig konsumtion och subventioner. Dessutom inför dessa regeringar fler regleringar i samband med en kris än regeringar längre till höger på den politiska skalan.
Analysen tyder på att ett lands produktion per person, ekonomiska öppenhet mot omvärlden och att landet styrs av en koalitionsregering, inte spelar någon central roll för nivån på offentliga utgifter och regleringar. Detta gäller oavsett om landet är i kris eller inte. Större länder med auktoritärt styre eller militärdiktatur tycks dock vara mer benägna att införa fler regleringar.
Vad händer efter krisens slut?
En central slutsats i studien är att vi inte finner några bevis för att tidigare ekonomiska kriser har en negativ inverkan på utgifter och regleringar. Oavsett ideologi verkar den sittande regeringen inte få till stånd en återgång till en mer normal nivå efter krisens slut. Med andra ord: ökningarna permanentas.
Detta talar emot den typiska och vanligt förekommande bilden av att politiska reaktioner på ekonomiska kriser är temporära. Troligen innebär detta att under en lågkonjunktur ökar ett lands utgifter och regleringar och rör sig därför längre bort från en optimal nivå av utgifter och regleringar vid högkonjunktur. Policyrekommendationer kring ökade utgifter i dåliga tider bör därför också ta hänsyn till att utgiftsnivån kan komma att höjas permanent.
IFN Working Paper 1135, “And Yet It Grows: Crisis, Ideology, and Interventionist Policy Ratchets”, är författat av Christian Bjørnskov, Aarhus Universitet, och Martin Rode, Universidad de Navarra. Kontakta Christian Bjørnskov (chbj@econ.au.dk) eller Martin Rode (martinrode@unav.es) om du vill veta mer.
