Under den första perioden, 1962−63, initierade Ragnar Bentzel initiativ en studie av hyresregleringen, med Lindbeck och Ingemar Ståhl. Utgångspunkten var att hyresregleringen var orsaken till bostadsbristen. Hyresgästföreningen gick i taket av studien, särskilt chefen Erik Svensson, och Lindbeck blev kraftigt utskälld av alla – men efter några år lyckades han övertyga några om politiker att hyresregleringen gjorde mer skada än nytta. Dessa politiker var Olof Palme, Tage Erlander och Rune Johansson. Erlander tillsatte en delegation med Lindbeck och ett par andra forskare för att skissa på ett förslag om avskaffande av regleringen. En bra proposition kom ut ur detta, vilken godkändes av Erlander, Palme och övriga. Då dök Bertil Ohlin upp, och tyckte att det var oansvarigt att avskaffa hyresregleringen på ett sätt som inte skulle dra in pengar till staten. Ohlin fick Gunnar Sträng att övertyga Erlander att dra tillbaka propositionen, berättade Lindbeck.
Några år efter detta gjorde Lindbeck en studie av jordbruksregleringen. Arbetet tog fem år, eftersom det var ett komplicerat och omfattade material. Utredningen förordade avregleringar av jordbruket. Komplikationen kom i frågan om sockret: sockerbolagets chef satt nämligen i IUI:s styrelse. Han ville stoppa boken, men Marcus Wallenberg sa nej. Sockerchefen avgick sedermera ur styrelsen och boken kom ut. Även här var Bertil Ohlin inblandad. Han kontaktade IUI för att stoppa boken, för om den kom ut skulle det bli svårt att samarbeta med Bondeförbundet, menade han.
Dessa episoder visar på några ”turbulenta perioder, som gav stora ringar på vattnet”, sa Lindbeck.
Sin tredje period på IFN/IUI började Lindbeck 1995, två dagar i veckan. Mycket av hans forskning har handlat om socialförsäkringssystem och om betydelsen av sociala normer. ”Ingen svensk politiker har blivit arg nu, eftersom artiklarna jag skrivit varit på engelska i utländska tidskrifter”, kommenterade Lindbeck.