Denna webbplats lagrar cookies i begränsad omfattning. Genom att besöka sidan, godkänner du villkoren i vår integritetspolicy. Läs mer

En inblick i Vita Huset genom presidentens högste ekonomiske rådgivare – från högkonjunktur till finansiell kris

Onsdagen den 10 februari anordnade IFN ett mycket välbesökt seminarium i Näringslivets Hus med professor Edward P. Lazear där han delade med sig av erfarenheter från sin tid som högste ekonomiske rådgivare (CEA) till president George W. Bush år 2006 till 2009.

Seminariets fokus låg på den finansiella krisen, hur den inleddes hösten 2008 samt hur den amerikanska administrationen arbetade för motverka krisens spridning och effekter. Lazear gav sin syn på varför finanskrisen inträffade och hur framtida ekonomiska kriser kan förebyggas.

Först klargjordes att den ekonomiska krisen bar typiska drag av en lågkonjunktur med minskad efterfrågan och ökad arbetslöshet till följd. Krisen började i USA och orsakades främst av en instabil bostadsmarknad där priserna varit övervärderade för att sedan rasa i takt med att utbudet på fastigheter ökat. Orsaken till detta var de historiskt sett många nybyggnationerna. Detta ledde i sin tur till att husköparnas lån översteg värdet på bostäderna. Problemet förstärktes av att banker och kreditinstitut hade lånat ut pengar utan krav på säkerhet utöver bostäderna som minskat drastiskt i värde. Oron spred sig inom bankväsendet och räntor chockhöjdes som svar vilket i sin tur frös den finansiella sektorn. Riskerna för konkurs blev överhängande och amerikaner tog ut och sålde sina placeringar i rädsla för att deras besparingar skulle gå om intet. I en globaliserad ekonomi spreds den ekonomiska krisen över nationsgränser och drabbade de flesta länder om än i olika grad.

Lazear betonade att krisen inte kunde förutses och att den finansiella sektorn agerat utifrån tron att bostäder generellt ökar i värde, vilket också är fallet över tid. Vidare ansåg han att ingen enskild aktör eller händelse kan pekas ut som enda förklaring till den ekonomiska krisen, inte ens med facit på hand.

Avslutningsvis berättade Lazear om sitt arbete som presidentens högste ekonomiska rådgivare och hur de i USA lyckats stävja krisen med hjälp av ett flertal reformer, delvis inspirerade av den svenska modellen under 90-talet. Genom statliga garantier lyckades man sänka räntan och dämpa den panikartade försäljningen och uttagen av tillgångar för att återskapa balans i den finansiella sektorn. Vidare tillfördes kapital via specifika fonder för att garantera kapitaltillförsel till finansiella institutioner. Lazear menade att man därmed vänt trenden och att vi nu sett det värsta av krisen med goda förhoppningar om en snabb ekonomisk återhämtning.

Samtidigt som den svenska strategin under 90-talskrisen fungerat som inspiration för reformerna betonade Lazear att förstatligande av banker, såsom gjordes i Sverige, inte var ett alternativ i USA. Inte heller ansåg han att regleringar var rätt medicin för att förebygga framtida ekonomiska kriser utan förespråkade att incitament skapas för att marknaden, utan betydande statlig reglering, ska kunna anpassas och utvecklas utefter det rådande ekonomiska klimatet.

Idag är professor Edward P. Lazear verksam vid Stanford University och Hoover Institutet, en inflytelserik tankesmedja i USA. Edward Lazear är i sin forskning känd för att ha introducerat området Personnel Economics inom nationalekonomin och är grundaren till Journal of Labour Economics.