I bilden ses Richard Öhrvall som inledde IFN/SNS seminariet om "Privata aktörer inom arbetsförmedling och rehablitering".
Arbetsförmedlingen har, av bland annat Riksrevisionen, kritiserats för låg produktivitet och bristande effektivitet. År 2007 inleddes försök med privata utförare som komplement till Arbetsförmedlingens egen verksamhet. Det privata inslaget har därefter successivt utökats. Under 2012 levererade privata aktörer tjänster till 121 000 deltagare. Forskning om effekterna av att introducera alternativa utförare har dock saknats. Två aktuella svenska studier som presenteras och diskuteras här bidrar till ökad kunskap på området.
I SNS Analys presenteras och diskuteras två studier av försöksverksamhet med privata aktörer. Båda dessa har utförts av IFAU, Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering. Richard Öhrvall, IFN, analyserar förutsättningarna i allmänhet och studierna i synnerhet.
Privat arbetsförmedling
Det huvudsakliga resultatet är att det inte finns några tydliga skillnader mellan privat och offentlig förmedling vad gäller att få personer i arbete. Författarna finner dock att det är skillnad för vissa grupper:
– De privata arbetsförmedlarna tycks vara bättre på att hjälpa vissa grupper att hitta arbete. Det gäller framför allt utrikes födda. Samtidigt finns det vissa tecken på att privata aktörer lyckades sämre med ungdomar.
Bettina Kashefi, statssekreterare och Anne Buckard, Ingeus AB.
Men båda dessa grupper var små i försöksverksamheten och Richard Öhrvall förklarar att det vore värt att ytterligare studera skillnader inom olika delgrupper.
En tydlig skillnad är att de privata aktörerna i genomsnitt träffar de arbetssökande i en timme och 40 minuter per vecka, medan motsvarande siffra hos Arbetsförmedlingen endast var 20 minuter. Författarna till studien drar slutsatsen att arbetssökande som fick hjälp av privata aktörer fick mer information om lediga arbeten och mer stöd i att förbättra sitt jobbsökande, såsom hjälp med att skriva CV och att förbereda sig inför intervjuer. Enkätundersökningen visar också att de arbetssökande som fick hjälp av privata aktörer var nöjdare med den hjälp de fick än vad de som var kvar hos Arbetsförmedlingen var.
Privata alternativ vid rehabilitering
Studien gäller försök att introducera privata alternativ inom arbetslivsinriktad rehabilitering, det vill säga insatser som är riktade till långtidssjukskrivna som saknar arbete eller inte förmår återgå till sin tidigare arbetsplats.
Under perioden då rehabilitering pågick var de privata aktörerna något sämre på att få personer i arbete än vad Arbetsförmedlingen var. Forskarna slår dock fast att efter ett år, då deltagarna förväntades ha avslutat sin rehabilitering, fanns inga statistiskt säkerställda skillnader mellan privat och offentlig rehabilitering.
– Det bör påpekas att studien inte fångar eventuella effektivitetsförbättringar hos Arbetsförmedlingen som skulle kunna vara resultat av försöksverksamheten, säger Richard Öhrvall.
Richard Öhrvalls slutsats i SNS-rapporten är att på längre sikt kan andra resultat eventuellt uppnås. Exempelvis kan man tänka sig att de privata aktörer som inte tidigare arbetat med arbetsförmedling på sikt, genom ökad erfarenhet, skulle kunna förbättra resultaten.
Det är också möjligt att försöksverksamheterna fått de offentliga aktörerna att arbeta mer effektivt eftersom deras verksamhet nu är konkurrensutsatt. Med det vet vi inte eftersom detta inte studeras i de aktuella studierna.
Vid sidan av effektivitet fanns andra argument för privat arbetsförmedling, bland annat innovation och individanpassning.
Vad har hänt?
– Studien av privat arbetsförmedling ger visst stöd för att dessa mål uppnåtts, säger Richard Öhrvall.
I SNS Analys förklaras att de privata arbetsförmedlarna valde ett annat arbetssätt. De träffade de arbetssökande oftare och under längre tid än vad de anställda på Arbetsförmedlingen gjorde.
I en av seminariet paneler ingick Anne Buckard, vd Ingeus AB, Clas Olsson
biträdande generaldirektör, Arbetsförmedlingen, Erik Grönqvist och Björn
Öckert, båda forskare vid IFAU.
Att de privata aktörerna lyckades bättre med att få utrikes födda i arbete skulle kunna bero på bättre individanpassning. Även det faktum att de arbetssökande som gick till de privata arbetsförmedlarna var något nöjdare med den hjälp de fick talar för att dessa var bättre på att individanpassa sina tjänster.