I bilden ses Henrik Jordahl, IFN, som är redaktör för forskningsrapporten Välfärdstjänster i privat regi – framväxt och drivkrafter.
– Vi har alla hört tvärsäkra uttalanden som att privatiseringen styrs av att man vill dra ner på kostnaderna. Men i våra studier har vi sett att det inte är så enkelt, sade Henrik Jordahl inför en till sista stol fullsatt lokal när seminariet inleddes.
Den bild han och övriga forskare målade upp var i flera avseenden både och.
– Man kan lätt få uppfattningen av debatten att vi i Sverige privatiserat ovanligt mycket. Men så är inte fallet. Vi ligger till och med under genomsnittet i OECD. Vi har dock många vinstdrivande företag inom denna sektor, sade nationalekonomen Assar Lindbeck när han kommenterade rapporten.
I genomsnitt svarar privata utförare för 15 procent av produktionsvärdet i välfärdssektorn. Lite högre är andelen inom förskolan och lite lägre inom sjukvården. Skillnaden mellan graden av privatisering är dock stor mellan landets 290 kommuner. I exempelvis Täby utanför Stockholm utförs 53 procent av välfärdstjänsterna i privat regi, medan det i Pajala och Strömstad bara är 1 respektive 2 procent.
Henrik Jordahl, IFN, är redaktör för rapporten.
Hur har vi kommit hit? Det är den fråga som författarna till rapporten har försökt besvara.
– Förklaringarna är flera, klargjorde Henrik Jordahl. Till bakgrunden hör att den snabba tillväxten av den svenska offentliga sektorn fram till mitten av 1980-talet ledde till stordriftsnackdelar och bristande inflytande för medborgarna. En internationell privatiseringstrend svepte dessutom över Europa under 1980- och 1990-talet och den inhemska ekonomiska krisen drev fram krav på effektiviseringar.
Henrik Jordahl betonade lokala initiativ som en viktig drivkraft till privatiseringar i Sverige. Det är ofta på lokalplanet som privatiseringarnas ursprung står att finna. Det gäller bland annat lokala initiativ att starta förskolor och att införa kundval inom äldreomsorgen.
– Det finns inga kommuner som har minskat privatiseringen när den väl kommit igång. Men det finns flera kommuner som nästan helt har avstått från att använda privata utförare, sa Henrik Jordahl.
Olika marknadsmodeller
Han förklarade att det finns olika marknadsmodeller där de två viktigaste är entreprenadmodellen (där kommuner och landsting upphandlar privata tjänster) och valfrihetsmodellen (där brukarna väljer utförare).
– Vi kan se att vårdval och andra valfrihetsmodeller driver på privatiseringen.
I rapporten konstateras att storleken på en kommun spelar stor roll för graden av privatisering. Möjliga förklaringar till detta, som forskarna pekar på, är de fasta kostnader som uppstår för kommunen i samband med att tjänster läggs ut på externa leverantörer samt etableringsviljan hos de privata utförarna.
Ulrika Winblad, Uppsala universitet, är en av författarna till rapporten.
Geografisk närhet kan åtminstone till viss del förklara privatiseringsgraden inom äldreomsorg, konstaterade Ulrika Winblad, Uppsala universitet. Hon presenterade resultat från sitt och David Isakssons kapitel och förklarade att man ser tydliga klusterbildningar som kan analyseras i termer av pionjär- och efterföljarkommuner. De visar att högerstyrda kommuner (både pionjärer och efterföljare) privatiserar av ideologiska skäl. Vänsterstyrda pionjärkommuner privatiserar mer av ekonomiska skäl och i efterföljarkommuner tar man efter grannkommunernas exempel.
Våra attityder
Mikael Elinder, Uppsala universitet och IFN, presenterade resultat som kontrasterade kommunpolitikernas beslut och brukarnas val.
– Vi finner stöd för att politikernas attityder är avgörande för privatisering, förklarade Mikael Elinder på seminariet.
Han menade att blockskillnaderna är lika tydliga i kommunerna som på det nationella planet. Väljarnas attityder till privatiseringar är däremot inte alls lika polariserade som politikernas.
Personliga egenskaper
Heléne Lundqvist och Matz Dahlberg, båda Stockholms universitet, har tittat på olika politikers personliga bakgrund och egenskaper, såsom kön, ålder, utbildning och sysselsättning.
– Vem som sitter vid makten spelar nästan lika stor roll för privatiseringsgraden som partisammansättningen gör, förklarade Heléne Lundqvist.
Hon och Matz Dahlberg har bland annat kommit fram till att ju högre utbildning de styrande politikerna har desto mer privatiseras i kommunen.
– I exempelvis Karlstad med röd-grön majoritet, där två tredjedelar av politikerna hade universitetsutbildning, så hade nästan 20 procent av gymnasieskolan privatiserats. I Tanums kommun där 15 procent av de ledande kommunpolitikerna inte hade fullgjord gymnasieutbildning och bara en tredjedel var universitetsutbildade var privatiseringsgraden låg, trots att det är en alliansstyrd kommun, sade Heléne Lundqvist.
Hon förklarade att forskningen visar att fler kvinnor i ledningen för vänsterstyrda kommuner innebär en högre privatiseringsgrad. På motsvarande sätt blir det färre privatiseringar i kommuner där många politiker är yrkesverksamma inom den kommunala välfärdssektorn. Heléne Lundqvist ansåg att resultaten visar att den representativa demokratin fungerar relativt väl: politikerna företräder sina väljares intressen.
Assar Lindbeck, IFN och Stockholms universitet, kommenterade rapporten.
Nationalekonomen Assar Lindbeck, IFN och Stockholms universitet, kommenterade forskningsrapporten. Han framhöll samspelet mellan kommunala initiativ, företagens etableringsbeslut och den nationella politiken. Han menade dock att det hade varit intressant att gå djupare i analysen av de ekonomiska argumenten för och emot privatisering. Han efterlyste också ett tydligare svar på frågan varför privatiseringsgraden varierar mellan olika välfärdstjänster.
– Rapportens analys av den politiska hemvistens betydelse är intressant. Framför allt är det intressant att valfrihetsmodellen ger mer privatisering än entreprenadmodellen, sade Lindbeck och avslutade sitt inlägg med att ställa en fråga som han menade är den intressantaste för framtiden:–
– Hur långt kan vi finansiera välfärdstjänsterna med skatter, med tanke på att de, enligt Baumols lag, blir allt dyrare med tiden?
Från vänster Sven-Erik Bucht, Ilmar Reepalu och Erik Langby.
Tre politiker med lång erfarenhet av kommunal ledning deltog i en avslutande paneldiskussion: Erik Langby (M), Ilmar Reepalu (S) och Sven-Erik Bucht (S).
Langby, med erfarenhet från Nacka kommun, förklarade att konkurrens är viktigare än privatisering som sådan. Det är konkurrensen som ger högre kvalitet och effektivitet.
Ilmar Reepalu, Malmö kommun, menade att forskarna borde ha tittat mer på 1980-talets frikommunförsök, som gick ut på att ge några experimentkommuner ökat självstyrelse. Från den tiden ”lärde vi oss att vi skulle sätta fokus på effekter”.
Reepalu påpekade att en bieffekt av privatisering är segregation på exempelvis skolans område. Något som måste tas på allvar.
– Ideologi är den stora drivkraften till privatiseringar, ansåg Sven-Erik Bucht, Haparanda kommun, och menade att det viktigaste i en förnyelseprocess är att säkerställa kvaliteten.
Han slog ett slag för kommunernas frihet och fick stöd från flera håll. Assar Lindbeck påpekade att om man har kommunalt självstyre så måste olikheter accepteras. Statliga ingripanden är problematiska. Eller som Henrik Jordahl uttryckte saken i sin slutreplik: ”En modell passar inte alla”.