"Under perioden 1860–1960, som en av oss nyligen har beskrivit som en ”silverålder i svensk undervisningshistoria” (Kvartal den 22 mars), var skolsystemet i Sverige i hög grad influerat av tyska pedagogiska idéer. Det handlade om den så kallade Herbart-Zillerismen, som utgick från tanken att en lärarledd, kunskapsrik undervisning utvecklade elevernas karaktär.
Efter krigsslutet 1945 kom man i Sverige att starkt associera en sådan undervisning med nationalsocialismen och dess brott. Hade inte nazisterna använt just denna pedagogik för att skapa den lydiga människotyp som utförde Förintelsen?
Ännu i dag, 2022, är detta den gängse bilden av nazisternas skola. I SVT:s nya tv-serie ”Vem mördade skolan?” sägs det förklarande, att den tyska läraren under andra världskriget ”står och berättar vid katedern”, och att svenska skolpolitiker därefter ville göra tvärtom för att unga människor skulle bli mindre mottagliga för demagogi.
Bara det sista är sant. Efter kriget togs mycket riktigt de första stegen mot att avskaffa Sveriges tyskinspirerade skolsystem och införa den så kallade enhetsskolan, som betonade elevens frihet och kritiska tänkande i stället för den ämneskunniga lärarens auktoritet.
I verkligheten var nationalsocialismen revolutionär, närmast anarkistisk.
Men det hela vilade på en felaktig premiss, formad av nazisternas egen propaganda.
I en ny, kollegialt granskad studie om den svenska skolans vägval efter 1945 i den vetenskapliga tidskriften Journal of controversial ideas, grundad av bland andra filosofen Peter Singer, uppmärksammar vi historisk forskning som visar att nazisterna i själva verket uppmuntrade skolbarnen att ta makten i klassrummet.2 Det antiauktoritära skolsystem som växte fram i Sverige under efterkrigstiden fick på så sätt, menar vi, vissa likheter med hur den tyska skolan i praktiken fungerade under nationalsocialismen."