De svenska långtidsutredningarna har traditionellt haft till uppgift inte endast att tjäna som underlag för den näringsekonomiska debatten och för utformningen av statsmakternas ekonomiska politik utan också att lämna information till företag och organisationer för att därigenom underlätta deras långsiktiga planering. De allmänna bedömningarna av den ekonomiska utvecklingen i vårt land under 70-talet har lämnats i huvudbetänkandet till 1970 års långtidsutredning. Föreliggande utredning, som också ingår som bilaga till LU 70 syftar till att närmare söka bedöma den i Sverige etablerade industrins utveckling under 70-talet, framför allt dess första hälft, vad avser produktion, export, sysselsättning, investeringar etc. Det har därvid gällt dels att söka kartlägga de tendenser i fråga om industrins produktions-, export- och investeringsplaner som gör sig gällande för att kunna fånga upp eventuella spänningar mellan planer och möjlig utveckling, dels att analysera och prognostisera utvecklingen.
Hur industrins utveckling kommer att te sig under 70-talet blir i hög grad beroende av den yttre ram inom vilken industrin arbetar. Dessa förhållanden behandlas ingående i LU 70 och sammankopplingen mellan långtidsutredningen och detta arbete har naturligtvis medfört att många av de synpunkter rörande den yttre ramens utveckling, som framförs här, är hämtade från andra delar av långtidsutredningen.
Undersökningen har genomförts på så sätt att en enkät rörande företagens planer fram till 1975 utsänts till en stor del av den svenska industrin. Vi har samtidigt varit medvetna om att en sammanställning av ett dylikt planmaterial självfallet inte kan likställas med vad som faktiskt kommer att ske. Bedömningen och prognoserna av utvecklingen har därför till stor del skett med utgångspunkt från annat tillgängligt material, från kända tendenser samt från diskussioner med folk i och utanför industrin.
Som industri räknas i princip alla anläggningar med minst 5 anställda. Anläggningar med färre än 5 anställda betecknas som hantverk. Den här använda definitionen på industri överensstämmer med den som används i den årliga industristatistiken men skiljer sig från den som används i nationalräkenskaperna. För en närmare redogörelse för vårt industribegrepp hänvisas till appendix F.
Inom industrisektorn var 1968 915 000 personer sysselsatta. Saluvärdet av produktionen från alla inom sektorn arbetande anläggningar uppgick totalt till 87 miljarder kr och förädlingsvärdet till 41 miljarder kr. Per sysselsatt uppgick sålunda förädlingsvärdet till ca 45 000 kr. Brandförsäkringsvärdet av anläggningarna var 97 miljarder kr. Motsvarande värde per sysselsatt blir 106 000 kr. Hantverket sysselsatte 1968 ca 120000 personer och hade ett saluvärde på ca 6 miljarder kr.
I kapitel 1 sker en diskussion av de allmänna förutsättningarna för fortsatt industriell expansion i vårt land, varvid tillgången på arbetskraft och kapital, produktivitetsutveckling samt avsättningsmöjligheterna för svenska industrivaror behandlas. Detta kapitel följs av ett där frågan ställs om det går att finna något internationellt mönster för produktionsutvecklingen inom olika industribranscher i de avancerade industriländerna.
I kapitel 3 presenteras resultaten från den enkät rörande företagens planer som utförts, medan kapitel 4 diskuterar småindustrins och hantverkets utveckling under efterkrigstiden och ger prognoser fram till 1975. I kapitel 5 presenteras den sammanfattande bedömningen av industrins utveckling mellan 1970 och 1975 fördelad på industrins huvudbranscher. Dessa branscher behandlas sedan mera ingående i kapitlen 6-15, varvid varje huvudbransch fått ett särskilt kapitel. Tanken har därvid varit att den som inte är intresserad av utvecklingen för samtliga branscher kan gå direkt till den eller de han är intresserad av. Boken avslutas med 6 appendices som alla mera ingående behandlar vissa speciella förhållanden som tidigare varit berörda i texten.
