Här diskuteras hur ”samverkan”, ”samarbete” och ”samgående” – tre betydelser av den europeiska integrationen – förhåller sig till varandra på olika sakområden.
De ekonomiska artiklarna handlar om hur den genomförda valutaunionen ändrar förutsättningarna på marknaderna och i den ekonomiska politiken. Thomas Andersson skriver om hur möjligheterna att samverka och samordna näringspolitiken påverkas av valutaunionen. Eugenia Kazamaki Ottersten ställer motsvarande fråga om arbetsrätten och lönebildningen. Claes Wihlborg, slutligen, söker klargöra hur bankverksamheten påverkas av om ett land befinner sig utanför eller innanför den monetära unionen.
De juridiska artiklarna belyser på motsvarande sätt hur det etableras rättslägen inom praktiskt viktiga områden, trots att det principiella förhållandet mellan union och medlemsländer är blandat och oklart. Anna Christensen beskriver hur principen lika lön för lika arbete bestäms genom en kombination av samverkan, samarbete och samgående. Per Cramér analyserar utifrån samma grundtanke vas som bestämmer innebörden av säkerhetspolitisk neutralitet. Lars Pehrson fullföljer perspektivet genom att klargöra vad som varierar och vad som är gemensamt i ländernas bolagsrätt.
Statsvetarna Ole Elgström och Christer Jönsson klargör innebörden av unionen som förhandlingsmaskineri. På grund av de skilda betoningarna på samverkan, samarbete och samgående är unionen minst av allt något system inriktat på samlat ansvar för en styrande majoritet. Gullan Gidlund redovisar hur partierna praktiskt verkar för en växande samsyn över gränserna. Cecilia Malmström diskuterar i sin artikel en motsatt tendens. Europeisering verkar inte bara i riktning mot bredare perspektiv. Samtidigt främjar den uppkomsten av regionalt bestämda partier.
